Så var det den stora dagen för Zack. Det var dags för MH!
Â
 MH:t arrangerades av Svenska Schäferhundklubben OG Eskilstuna och vi var kallade till kl. 10:00.
Â
 Vi hämtade upp Angie i Torshälla på vägen och jag hade verkligen tagit god tid på mig. Vi anlände till provplatsen 09:15.
Â
 
Â
 Ni kan se MH:t i bild i Galleriet.
Â
 Nedan ser ni ett diagram där jag jämför med pappa, mamma, rasens iedalvärden och rasens medelvärden.Â
 Â
 Kontakt / hälsning var inga problem. Han var öppen och tillgänglig och samarbetade med testledaren.
Â
 Zack gillade att ha dragkamp med trasan och tog i för kung och fosterland! Däremot tyckte han inte om att jaga lilla bytet. Han har ju fått lära sig att inte jaga och kan väl inte skilja på levande byte och låtsasbyte. Han hade förmodligen inte heller släppt dragkampen riktigt ännu.
Â
 Aktiviteten eller passiviteten gick bra. Han växelvis stod och satt och betraktade omgivningen.
Â
 Avståndsleken tyckte han var intressant. Han följde uppmärksamt figurantens förehavande på avstånd och sprang sedan ut och undersökte nyfiket och utan hot eller agression. Han tog upp leken med figurante och hade dragkamp men när han fick erövra bytet, då var det bara hans så han bjö inte upp till mer lek med figuranten utan tog bytet stack mot mig.
Â
 PÃ¥ överraskningsmomentet – dumpen – visade han lite rädsla för att seda hota med skall, morrningar och ragg. Han gick fram till dumpen när jag satte mig pÃ¥ huk och avreagerade helt. Han visade ingen kvarstÃ¥ende rädsla men had ett visst kvarstÃ¥ende intresse.
Â
 På ljudet / skramlet reagerade han genom att stanna upp och titta till mot skramlet. Han blev nyfiken men inte rädd, avreagerade snabbt och lämnade det untan kvarstående intresse.
Â
 På spökena var han riktigt bra. Han blev inte rädd utan bara nyfiken. Han höll dem båda två och stod framför mig i kopplets längd i stort sätt hela tiden. Han sökte kontakt med dem direkt nät jag släppte kopplet och måste givetvis undersöka varifrån de kommit. Beskrivaren undrade om han trodde det var jag som gick omkring i nattsärken!
Â
 På lek 2 var han väldigt snabb att starta och grep trasan mycket bestämt. Dragkampen var det heller inget fel på men jag hade lite jobbigt eftersom han är så urstark.
Â
 Ingen reaktion på skotte varken under aktivitet eller passivitet.
Â
 Jag känner mig riktigt nöjd med vad jag såg. Zack är en skottfast hund som är mycket trygg i sig själv, med mycket leklust och kamplust och måttlig agressivitet. I mina ögon en kanonhund!
Â
 På återhörande
 och till dess, lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!
Zack har genomfört sitt MH
Lydnadkurs igen …
Så var det söndag och Zack har varit på lydnasträning igen.
Â
 Förutom repetition av linförighet och slalom mellan hundar och platsliggning tränade vi inkallning och ställande under gång.
Â
 Zack’s inkallning var jättebra men han slarvade med ingÃ¥ngen. Bara att träna pÃ¥!
Â
 Ställandet under gÃ¥ng är under inlärning och fungerar bra med handtecken. Kontakten var jättebra och Zack var i pÃ¥ sitt allra bästa humör. Â
Lydnadsträning är skoj!
Â
 På återhörande
 och tills dess, lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!
Zack har fått sällskap
I dag har har Zack fÃ¥tt sällskap av sin moster Näckrosens Xiva “Chilli”, en mycket mjuk och go dam som just har fyllt 3 Ã¥r. Â
 
Â
 När Chilli anlände tog vi en kort koppelpromenad med båda hundarna och sedan släppte vi dem så de fick komma underfund med varandra ordentligt. Det blev väldigt mycket spring. I början hade Zack lite svårt med språket men han lärde sig snabbt. Vi passade förstås på att ta lite bilder på dem som ni kan se i Galleriet.
Â
 
Â
  
Â
 Båda hundarna fick sitta i bilen och varva ner en stund medan vi tog en fika och sedan var det dags för ett nytt lekpass.
Â
 
Â
 Chilli tyckte Zack’s säng var skön sÃ¥ Zack fick ta Chillis korg i stället…
Â
 
Â
 … Zack gav Chilli sin allra käraste leksak … Visst är de fina tillsammans!Â
  
Skotträning
Tisdagskvällar har vi fri träningskväll med platliggning och budföring med och utan skott på Brukshundklubben.
Â
 Eftersom Zack snart ska göra sitt MH tyckte jag det var bra att han fick höra en startpistol några gånger så vi åkte dit.
Â
 Först gick jag en sväng med Zack på rastslingan för att han skulle få lukta och vänja sig vid att det kom och gick andra hundar här. Zack tog det lugnt och det blev inget bångel eller bråk.
Â
 Jag lade Zack precis vid kanten av lydnadsplanen och för säkerhets skull kopplad. Han låg 5 minuter som de andra hundarna och han fick 4 skott. Som väntat var det ingen reaktion alls. Han rörde inte på ett hårstrå.
Â
 När det var dags för budföring flyttade vi oss så att vi befann oss mitt för skytten alldeles intill budföringssträckan och det blev ingen reaktion på skotten den här gången heller.
Â
 Det bådar gott!
Â
 På återhörande
 och till dess, lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!
Zack på lydnadskurs!
I dag har Zack börjat sin fortsättningkurs i lydnad. Han har ju inte gått någon valpkurs så det här är hans första kurs tillsammans med andra hundar. Risken att Zack skall bli miljöskadad är överhängande när han alltid är här ute i skogen och tränar, så därför bestämde jag mig för att gå en fortsättningslydnad med honom. Det är tolv hundar totalt med på kursen och bara två av dem är schäfrar. Det här är om inte annat väldigt bra social träning för Zack, (även för mig).
Jag hade väl inte så stora förväntningar på Zack den här dagen. Och jag måste bara säga att det är en kanonhund jag har! Han uppträdde betydligt mycket bättre än vad jag och fler med mig hade väntat och var betydligt mer koncentrerad och samarbetsvillig än många andra som tränat i grupp tidigare.
Att gå serpentiner mellan andra hundar, linförighet mellan två led med hundar, platsliggning i grupp och sittande i grupp var inga som helst bekymmer för Zack. Han tittade inte åt de andra hundarna utan höll kontakten med mig och var dessutom glad!
Det här känns riktigt bra och bådar gott inför framtiden!
På återhörande.
Tills dess, lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!
Övernattning i tält
Natten till i dag har Zack sovit i tält för första gången och det tyckte han om!
Jag lät Zack sitta inne i huset medan jag satte upp tältet för jag ville se om han reagerade när han kom ut och det plötsligt std ett tält på tomten. Jag hade stängt grinden mellan rummet och köket för att han inte skulle kunna se ut genom fönstret vad som försigick.
När jag var klar hämtade jag Zack och han sprang fram till tältet som om han redan bestämt sig för att där inne är det mysigt att vara. Jag hade ställt in en tälstsäng Ã¥t mig och biabädd med fäll Ã¥t Zack och sÃ¥ en vattenskÃ¥l och en godisburk förstÃ¥s. Zack gick raka spÃ¥ret till sin bädd och la sig. Han tittade pÃ¥ mig och sÃ¥g ut som “kom dÃ¥ matte, ska vi inte gÃ¥ och sova nÃ¥gon gÃ¥ng”.
Jag var ju inte sämre än jag tog tillfället i akt och hängde på. En liten middagslur är ju aödrig fel.
Efter luren blev det en kort runda och och en del lek innan det var det dags att tända grillen. Zack gjorde som vanligt, gick och la sig ett par meter från grillen och väntade. Men när Lasse och jag satte oss att äta gick Zack och la sig utanför tältdörren som om han alltid hade gjort så. Jag fick faktiskt ropa på honom för att han inte kulle missa sin smakbit. Som vanligt när vi
ätit serverade jag Zack mat, men han hade inte tid att äta utan ville in i tältet, så vi gick våran kvällsrunda så fick han äta inne i tältet när vi kom tillbaks.
Så var det dags att säga natti, natti och köra vår vanliga kvällsritual med några frolicar på sängkante och en liten gull- och pratstund. Jag låg länge och sneglade på Zack, och han såg ut att njuta i fulla drag.
“Äntligen har matte fattat att det är bättre att sova i ett luftigt och svalt tygus!” Det dröjde inte sÃ¥ länge innan Zack drog timmerstockar. Jag vaknade nÃ¥gra gÃ¥nger under natten och sneglade pÃ¥ Zack och han sov sÃ¥ lungt och fint.
Tidigt på morgonen hörde jag råbockarna och tranorna. Zack lyssnade en stund och la sig till rätta och somnade om. Vi hade bra myggdörren stängd på tältet så solstrålarna började leta sig in redan vid femtiden på morgonen och vid sextiden steg vi upp och tog vår morgonrunda och gick och satte på
fikat.
Märkligt, men så här utvilad har jag inte kännt mig på väldigt länge. Zack är alltid glad på morgonen men i dag tyckte jag nog att han var ännu gladare.
På återhörande.
Tills dess, lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!
Rena schäferträffen
I dag hade Zack besök av fyra andra schäfrar och fick både leka och pröva lite lydnadsträning tillsammans med nya kompisar. Jätteroligt ryckte Zack!
Först fick han hälsa på två tikar och leka så mycket de tillät. På ungdomars vis var ju Zack överlycklig och både busig och lite småbånglig. Men han rättar sig efter de äldre precis som han ska.
Lite svårt var det att koncentrera sig på lydnaden med så många hundar omkring sig. Det är han inte van vid. Men ack så nyttigt.
När vi tränat klart var det fika med hundsnack förstås och sedan var det hundarnas tur att få sin mat.
Zack letade länge efter sina kompisar under kvällen.
Premiär på lilla stegen
I dag stuvade jag in husse och Zack i bilen och åkte till Katrineholms Brukshundklubb. Som väntat var där tomt men det hade nog nyligen varit hundar där.
 Det var första gången på brukshundklubben för Zack. Jag hade bestämt att vi skulle köra ett lydnadspass och bland annat testa lilla stegen.
Â
 Vi tog en liten runda utanför planen först så att Zack fick nosa av och det var väldigt spännande lukter tyckte han. Kanske hade det varit en löptik där för han fastnade på några fläckar och det ville till en bestämd matte för att få honom därifrån.
Â
 När vi kom in på apellplanen var det lite si och så i börhan med liförigheten. Det blev en lite mer bestämd matte igen. Husse var ju med och Zack kunde inte förstå varför inte han gick med in på planen och slängde långa blickar mot honom där han satt på åskådarplats. Vi körde ett litet program med linförighet och kontakten blev bättre och bättre och till slut riktigt bra.
Â
 Nu testade jag framförgÃ¥endet för att se om det inte bara var en slump att det fungerade pÃ¥ hemmaplan i gÃ¥r. Jag kopplade om till icke stryp och började med linförighet mot husse och kommenderade “före”. Zack gick ut i kopplets längd. Efter c:a 20 meter gjorde vi halt och helt om marsch. Jag skickade honom pÃ¥ nytt och det gungerade nästan lika bra. Det var kanske en halmeters vingel Ã¥t vardera sidan. Jag körde ytterligare en gÃ¥ng mot husse och han gick raskt ut i kopplets längd och gick faktiskt rakt sÃ¥ det fick räcka med det. Naturligtvis fick han massor med beröm!
Â
 SÃ¥ skulle vi dÃ¥ testa lilla stegen, men Zack ville inte gÃ¥ längre än till översta trappsteget. Det blev tvärnit trots mutor. Vi la upp ett par plankor mellan “trapporna” och dÃ¥ gick det genast bättre. Han gick lugnt och sansat över olankorna och klev pÃ¥ alla stegpinnar pÃ¥ väg ner. Jag testade Ã¥t andrta hÃ¥llet och det gick bra. Sedan prövade vi en gÃ¥ng till men dÃ¥ fick Zack för sig att han skulle hoppa upp pÃ¥ plankorna i stället för att klättra. Soltorkat trä är halt och det fick Zack erfara. Han halkade pÃ¥ sett steg och trillade nästan ner. Vi fÃ¥ngade upp honom sÃ¥ att han fick stöd. SÃ¥ upp och över stegen ett par gÃ¥nger till. Det var tveksam klättring uppför, men över plankan och trappstegen nerför var utmärkt. Det här fÃ¥r vi jobba en del pÃ¥. Men det borde inte vara nÃ¥gra problem bara han kommer pÃ¥ att han skall klättra upp ocksÃ¥.
Â
 På återhörande och tills dess
 lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!
Före i snöre
Plötsligt kom jag pÃ¥ att vi faktiskt ska försöka bli klara för apellklass och att det dÃ¥ finns ett moment som heter “framförgÃ¥ende” och som dessutom anses svÃ¥rt. Kanske det är pÃ¥ tiden att lära in det pÃ¥ en plan. Kommandot “före” har han ju hört ofta i andra sammanhang sÃ¥som innomhus lite nu och dÃ¥ efter som det är rätt trÃ¥ngt pÃ¥ sina ställen, i trappen och pÃ¥ nÃ¥gon stig eller skogsväg.
Â
 Först prövade jag bara att säga “före” och med viss tvekan gick han framför mig fast bara nÃ¥got steg före. DÃ¥ prövade jag att kasta ut hans kong som draghjälp. Vi började med att gÃ¥ linförighet bort ifrÃ¥n kongen. Vi gjorde helt om marsch och jag kommenderade före. Det blev först ett par tveksamma steg frammÃ¥t sÃ¥ att han i varje fall kom att befinna sig framför mig och dÃ¥ fick han förstärkning med “braaa före… duktig före…” och han ökade pÃ¥ drivet och var raskt ute i kopplets längd. Jag fortsatte att peppa honom med “braaa före… duktig före” och när han var nära kongen gjorde jag halt och han fick stÃ¥ i kopplets längd och sukta efter kongen lite och sedan ett “varsÃ¥god” och fick mer eller mindre dra mig till kongen som vi sedan hade skojigt med.
Â
 
Â
 Jag upprepade proceduren åt motsatt håll och det gick helt utan tvekan. Jag testade även att sända honom före i riktning bort från kongen och det fungerade även det med lite glada tillrop som förstärkning. Vi gjorde halt och helomvändning och jag skickade honom igen, nu i riktning mot kongen. Han gick direkt ut i kopplets längd och fick som tidigare avsluta med att dra mig ut till kongen efter halten.
Â
 Lite förvånad får jag nog säga att jag blev. Så här bra brukar det inte fungera första gången.
Â
 Jag hade från början tänkt att träna lite mer lydnad men avstod för att han skulle ha det här lyckade avslutet i minnet tills i morgon.
Â
 På återhörande och tills dess
 lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!
