2 ekipage av fem anmälda kom. Bara en av de tre uteblivna lämnade återbud. Givetvis väntade vi en stund på att ytterligare två ekipage skulle anlända. Eftersom vi var så få beslöt jag att ta med Zack för att han skulle få lite social träning.
Â
 Framåt kl. 11:00 gick vi dock ut på vår doggarunda. Det var mulet med uppehållsväder och 8 grader varmt och svag vind.
 Rundan började i lite vildvuxen skogsterräng för att hundarna skulle få koncentrera sig på att hålla reda på sig själva och sina förare i stället för att hålla reda på varandra.
Â
 Från vänster: Vanja med Zack 8 månader, Jessica med Svea, 1 år Angie med Rex 5 år
Â
 Vi fortsatte sedan ut pÃ¥ ett gärde där vi kunde gÃ¥ i bredd och jobba pÃ¥ att fÃ¥ bra kontakt med vÃ¥ra hundar. Svea fick gÃ¥ i mitten eftersom Rex och Zack spände lite pÃ¥ varandra. Efter en stund tränade vi “ligg, stanna kvar” i kopplets längd. Vi fortsatte sedan att gÃ¥ i bredd över resten av gärdet och hundarna fick koncentrera sig pÃ¥ sina förare. Promenaden fortsatte längs en skogsväg och det blev lite mindre avstÃ¥nd mellan ekipagen. Här gällde det att jobba ordentligt med kontakten. Det är faktiskt jobbigare än vad det lÃ¥ter bÃ¥de för hundar och förare eftersom man mÃ¥ste jobba med kontakten hela tiden och hundarna mÃ¥ste koncentrera sig.
Â
 Första pausen blev efter drygt en halvtimme och den var välkommen. Medan vi tvåbeningar pustade lite fick hundarna ligga och vara passiva, vilket också kan vara lite jobbigt, särskilt för unghundar. PipLarsson Zack höll konsert hela tiden. Han tyckte det skulle ha varit mycket trevligare att fått skoja lite med den vackra damen Svea och tog alla tillfällen i akt för att försöka komma lite närmre henne.
Â
 Efter pausen med passivitetsövning fortsatte promenaden på skogsvägen och faktiskt var det så att alla hundar hade börjat spänna av lite grand och kontakten var betydligt bättre. Vi kom fram till ett torp där det fanns en skön gräsplätt vi kunde låna och där fick Zack och Rex pröva på kryp, medan Svea hade kontaktövningar med sin matte.
Â
 Efter ytterligare några hundra meter var det dags för nästa paus. Svea och Rex var duktiga på passivitet men PipLarsson Zack kunde förstås inte hålla sig passiv hela tiden utan ägnade sig åt att tugga pinne och äta blåbärsris när han inte pep.
Â
 Vi fortsatte på en stig som gick över ett hygge med mycket stubbar och stenar och här passade alla på att träna lite balansövningar. Hundarna fick hoppa eller klättra upp på stubbar och stenar för att sedan stå eller sitta stilla någon kort stund.
Â
 Det är ju mycket svårare med balansövningarna när det är störningar runt omkring. Och tänka sig, PipLarsson Zack slutade gnälla och hade jättebra kontakt med matte sista kilometern.
Â
 Väl tillbaks pÃ¥ Fagernäs fick Svea och Rex springa lösa och leka en stund. Svea tog tillfället i akt att ta sig ett “härligt stinkande” gyttjebad i ett dike. Under tiden fick Zack ligga i bilen och titta pÃ¥. Jag vill ju inte anstränga hans leder för mycket ännu eftersom han fortfarande utvecklas i skelettet.
Â
 Dagen avslutades med lite fotografering och fika.
 Jag tror hundarna var trötta och nöjda med dagen. Just när Svea och Rex hoppande in i bilen för hemfärd började några regndroppar leta sig ned.
Zacks första nyårsafton
Vid åttatiden på kvällen började smällandet.
Det var troligtvis grannarnas barn som fick tjuvstarta. Man skulle kunna tro att Zack var döv på båda öronen för han rörde inte så mycket som på ett hårstrå. Det hade jag ju inte trott att han skulle göra heller, men säker kan man ju aldrig vara förrän efteråt.
Medans barnen i BÃ¥sbo roade sig med sina smällare roade Zack och jag oss med dragkamper och lite lydnad. Senare pÃ¥ kvällen avnjöt familjen, d.v.s. husse, Zack och jag, en smaskig trerätters. Zack fick förstÃ¥s en fyrarätters eftersom han dels fick smaka allt vi Ã¥t och seda fick sin “vanliga” mat.
Vid tolvslaget satt vi framför TV:n och lyssnade pÃ¥ Jan Malmsjös nyÃ¥rstal. Tio minuter efter tolvslaget tog jag Zack med mig och gick ut för att ta en rök. Det var fortfarande en del fyrverkerier i omgivningen och en bit öster ut var det nÃ¥gra som sköt “bomber”. I väster hörde jag en stackars hund yla olyckligt. Men Zack, han brydde sig inte.
Efter en stund hörde jag något som lät som en hares dödsskrik och då reste sig Zack och frös fast i ett ivrigt lyssnande. Han stod länge och lyssnade åt det håll ljudet kommit ifrån. När Zack släppt ljudet tog vi en liten kissrunda på tomten och sedan lockade John Blund.
Zack fyller halvåret
Det är rent hemskt vad tiden går fort. Det känns inte som det gått fyra månader sedan Zack kom hem.
Ännu mer ofattbart är det att en valp kan växa sÃ¥ otroligt fort. Han är ju nästan en färdig schäfer nu. NÃ¥gon eller ett par centimeter till pÃ¥ höjden och sÃ¥ litte “massa” sÃ¥ är han klar. Valptiden gÃ¥r alldeles för fort! SÃ¥ har det ju varit med alla valpar, men man glömmer sÃ¥ fort nu för tiden.
Zack har alltmer börjat intrssera sig för lukter frÃ¥n andra hundar när vi är pÃ¥ promenad. Ännu sÃ¥ länge är det bara “tidningsläsning”, inga markeringar.
Jag borde börja ringträna Zack, men dessvärre klarar jag inte att springa “sÃ¥ mycket” själv med honom, sÃ¥ det fÃ¥r vänta tills, och om, mina höftleder trilskas lite mindre. Vi fÃ¥r ägna oss Ã¥t lydnads- och spÃ¥rträning i stället. Det är säkert inte Zack ledsen för, men det skulla vara roligt att fÃ¥ honom bedömd pÃ¥ utställning. Jag är visserligen helt novis när det gäller utställningar, men jag tycker han ser fin ut.
Jag ska lägga in lite fler bilder i fotoalbumet så ni får se hur fin han är.
Zacks första Jul
Nu har Zack fått uppleva sin första jul.
Husses son Stefan var på besök med sin sambo Natalia och Zack blev överlyclig över att träffa dem igen. Det blev mycket lek, bus och gull. Han har förstås fått smaka valda delar av julmaten också. Så kom ju tomten med en påse grisöron, och det var populärt.
Det blir allt oftare yahoo-rundor på tomten, gärna med en trasa eller boll i munnen.
I dag har vi börjat lära in hopp över hinder. Bara pÃ¥ 30 – 40 cm hinder ännu sÃ¥ länge. Det räcker för att han ska lära in beteendet. Det var kul tyckte Zack.
Vi kommer snart att börja träna lite mer på allvar, d.v.s. att jag kommer att kräva mer av honom. Det kommer troligen att vara lika roligt ändå.
Första spåret i sele
I går hade jag så förbålt ont i ryggen så det blev bara lugna aktiviteter och en skogspromenad med husse på släptåg.
I dag däremot har Zack fått gå sitt första spår i sele. Det belv ett 300 meter långst ängsspår i U-form med ett tuggrep på slutet och en levande katt mitt på spåret.
Vid upptaget låg vinden snett bakifrån. Han bjöd spår långt innan vi var vid spårstarten och fäste snabbt. Att han han hade sele på sig märkte varken Zack eller jag. När vi hade klarat två vinklar dök en av katterna upp. Zack tänkte först gå mot katten men ändrade sig snabbt och fortsatte spåret. Sista vinkeln fick han jobba lite med för då fick han vinden snett framifrån, men han redde ut det själv och låg på ordentligt på sista benet och TOG UPP SLUTFÖREMÅLET! HURRA! Vi kampade en hel del och så blev det godis och mera lek. Det blir nog bra när det blir klart det här. Han älskar att få använda sin nos.
Efter spÃ¥ret fick han vila och dricka sedan tog vi en liten biltur. När vi kom hem blev det ett pass linförighet med mycket vändnigar och mycket beröm. Han har mycket bra kontakt nu. Vi tränade “sitt, stanna kvar” och “ligg, stanna kvar” i kopplets längd och sÃ¥ nÃ¥gra inkallningar och det fungar riktigt bra.
Lite senare hade han en uppgörelse med “busiga bollen” som ju slÃ¥r honom pÃ¥ sidorna när han hÃ¥ller i snöret och skakar.
Det har brutit fram nya tänder också så under några dagar har öronen ramlat ner ibland.
I morgon planerar jag ett lite längre spår igen. Tanken är att jag ska lägga ut leksaker mellan vinklarna den här gången så får vi se hur det går. Om det blir i skogen eller på äng får min rygg avgöra.
På återhörande.
Tills dess, lev väl och ta väl hand om era fyrbenta vänner.
Vaccination och fotografering
I dag fick Zack ett ängsspår som var c:a 100 m långt och 10 minuter gammalt, och det gick som det brukar, BRA. Jag trodde i min enfald att Zack kanske skulle bli lite trött eftersom vi skulle åka till Morten och Ankie och vaccinera och fotografera.
Bilresan drygt 8 mil gick bra och vi var pÃ¥ plats i tid. Jag passade pÃ¥ att väga Zack eftersom det nu fanns tillgÃ¥ng till en bra vÃ¥g, och den sa 15,7 kg. Zack fick traffa syster Sally igen. Man kan inte pÃ¥stÃ¥ att syskonen är särskilt trevliga mot varandra. Zack bär sig Ã¥t som en tasmansk djävul och Sally som en piraya. Det är ett under att ingen av dem blir skadad. Det blev lek pÃ¥ gränsen till slagsmÃ¥l i nästan en timme. Zack och Sally fick träffa sin kusin Mischaland’s Sasko, som var 12 veckor gammal. Det var en lugn och sansad herre och de bÃ¥da slagskämparna var betydligt mjukare och lugnare mor Sasko.
Efter vaccinationen skull det tas några bilder. Sally gick det ganka lätt att ställa upp, men Zack hade inte tid att stå still, han skällde och gnällde och ville hela tiden tillbaks och spöa Sally. Till slut lyckades det i alla fall skapligt bra. Se bilderna i fotoalbumet.
Det blev många nya intryck för Zack att ta in och så fajten med syrran. Zack sov som en liten gris på vägen hem i bilen och fortsatte sova någon timme sedan han kommit hem.
Första förarspåret i lina / ny lek
I dag har Zack hittat pÃ¥ en ny lek. Han tar “busiga bollen” med sig uppför trappan, släpper den där sÃ¥ att den studsar ner med buller och bÃ¥ng och springer sedan ner själv och hämtar den.
Vi har tränat inkallning där husse fick hålla fast Zack medan jag gick ifrån honom och sedan kallade in. Det gick i tvåhundrafemtio till mig men inte lika fort till husse som inte riktigt förstått det här med att vara roligare än allt annat.
Frammåt fem på eftermiddagen tog jag Zack med i bilen och åkte en kilometer bort i skogen och la ett förarspår. Det gick rakt fram c:a 100 meter i medvind och sedan i en ganska normal vinkel och med hans kamprep 50 meter längre bort som slutapport. Spåret fick ligga 6 minuter. För första gången fick han spåra i lina och det var inga problem alls. Vi gick bara snett mot spåret och han tog upp det väldigt säkert och hade börjat fästa ordentligt när jag snubblade över en liten gren och föll som kägla rak lång på marken. Zack stannade till och tittade undrande på mig och när jag tagit mig upp på fötter igen fortsatte han bara på spåret som om ingenting hade hänt. Han gick över vinkeln en meter gick tillbaks till spåret och undersökte varje fotspår noga och tog sig på det sättet genom vinkeln. Slutförmemålet brydde han sig inte alls om utan fortsatte på min återgång i en båge ut på vägen och vinklade precis som jag gått och ville absolut inte sluta spåra förrän vi kom till bilen där spåret egentligen slutade. Han har verkligen en spårvilja som är enorm och att han inte har tid med några föremål just nu är ju egentligen ett angenämt problem. Det löser vi så småningom för han har ju ingen brist på föremålsintresse.
Zack letar saker Р̦ronen uppe
I dag har vi tränat på att använda nosen.
Zack har letat gömda leksaker utomhus. Jättekul tyckte han. Jag gömde hans “busiga boll” i kirskÃ¥len i utkanten av tomten. Zack bara slänger sig iväg och börjar leta. Han har själv kommit pÃ¥ att det är bra att gÃ¥ upp i vinden för att känna vittringen. Det här mÃ¥ste jag ta vara pÃ¥!
Zack letar efter "busiga bollen" i kirskålen
Vi var som vanligt vid Julitahallen, men i dag fick han inte hälsa på några främmande människor. Vi måste ju träna på det också.
Det går bättre och bättre med katten. Zack har sansat sig lite och klarar bättre att lyssna och koncentrera sig. Han får träna på att sitta still och inte gå fram till katten och det fungerar bra tycker jag.
Båda öronen uppe, fast lite vingliga förstås
Båda öronen har varit uppe större delen av dagen. Lite vingliga är dom förstås.
Skall på kommando fungerar!
Vi har varit vid Julitahallen igen och miljö- och socialtränat. Han har hälsat på främmande människor och promenerat i koppel bland bilar, cyklar och hundar.
Mitt i allt testade jag att kommendra “SKALL” och det fungerade trots störningarna!
Det här är en bra tid att lägga grunderna för framtida dressyr. Nu ställer jag inga krav, utan bara lockar fram och berömmer önskade beteenden. Så här långt ser allt bara bra ut.
Inkallningen fungerar!
I dag fick jag anledning att testa inkallningen skarpt.
Zack satte efter en av katterna, som hastigt gav sig av till skogs. Zack var säkert 30 – 40 meter frÃ¥n mig innan jag hunnit reagera, andas in och ropa. Ett enda ” HIT” behövdes. Det sÃ¥g ut som om Zack sprang in i en osynlig vägg. Han tvärstannade och vände pÃ¥ en ettöring och satte full fart mot mig. Naturligtvis fick han massor av beröm. Inkallning verkar vara det roligaste av roligt, ögonen bara lyser av lycka när han kommer. Duktig Zack!
