Kommunicera med reserverade hundar


Att äga en hund som är reserverad medför ofta en mer eller mindre tuff tillvaro, speciellt om hunden dessutom lärt sig att bästa sättet att slippa social kontakt med människor är att skrämma bort de som försöker att ta kontakt. Många hundägare upplever en skam och skuld över att hunden inte är social.

Ofta innebär det stora begränsningar i tillvaron när hunden inte kan tas med överallt. Hundägaren måste alltid vara på sin vakt, framför allt mot människor som "bara vill hälsa" men även mot den egna hundens eventuella försök att skrämma bort andra. Det krävs pondus att på ett konkret sätt tala om för människor att hunden inte vill ha kontakt. Alla orkar inte med att vara så tydliga och hoppas istället på att personen ifråga är vettig och att mötet ska avlöpa utan att hunden flyr eller försöker att skrämmas. Min uppfattning är att vi som flockledare i högre grad måste ta ansvaret för att den reserverade hunden inte ska behöva hälsa. Den har inget behov av att lära känna nya människor och speciellt inte genom att närma oss dem med vårt vanliga hälsningsbeteende.

Den reserverade hunden skulle må så oändligt mycket bättre om vi med större tydlighet gjorde klart för både andra människor och den egna hunden, att möten inte innebär något annat än att sitta stilla vid husses/mattes sida och kanske knapra lite godis. Då får hunden en positiv känsla av att vara nära matte/husse som pratar med en annan person - men att ta kontakt är inte nödvändigt. Att ha ett absolut säkert "sitt" på signal är alltså grundläggande för den reserverade hunden, som behöver tydlighet och inte en stilla bön från vår sida om att just detta möte kanske går bra. Hunden ska slippa att ta ett initiativ den inte klarar.

Träningstips
Husse/matte måste träna sig i att ta ansvar för mötet när någon kommer fram för att hälsa.
Börja med att hunden sitter vid sidan och att en person passerar förbi och säger "hej" och samtidigt släpper en godisbit framför hunden som den inte får ta. Efter några försök tycker hunden troligen att det är väldigt trevligt när personen i fråga hälsar och passerar.
Övningen innebär ett krav på att hunden skall sitta kvar vid ägarens sida under tiden personen passerar. "Hej" innebär någonting positivt därför att personen slänger ut en godbit som hunden får tillåtelse att ta när husse/matte ger tillåtelse.

Träningen kan utvecklas till att personen går rakt mot hundägaren som omedelbart ska kliva fram på ett bestämt och tydlig sätt och ställa sig i vägen för personens försök att nå hunden. "Inte just nu tack"! Här kan man nu göra som i förra övningen och slänga en godisbit framför hunden och låta personen passera med ett "hej".

Nästa steg blir att personen går rakt emot den sittande hunden, säger "hej, vilken fin hund", slänger godisbiten framför hunden och riktar uppmärksamheten mot husse/matte och blir pratande kvar på platsen några sekunder, varefter hunden får tillåtelse att ta godbiten.

När denna övning går bra utökas träningen så att ni möts med gående hund. Personen tilltalar husse/matte strax före själva mötet samtidigt som husse/matte kommenderar ett ovillkorligt "sitt". Ni pratar några ord med varandra. Hunden får tillåtelse att ta godbiten och ni går åt var sitt håll.

Till slut kommer hunden att acceptera mötet och ni kan stå och prata en liten stund.
Kom ihåg att personen i fråga inte får söka ögonkontakt med hunden.

När det går bra är det dags att byta figurant (person) så att hunden lär sig att man kan möta olika personer utan att ha något krav på sig att hälsa.

Tänk på att...
alla människor inte är lämpliga och kunniga att bli kompisar med reserverade hundar. Lär dig att ta ansvar för om du och hunden vinner på att introducera en ny människa för din hund eller om du bara är artig mot personen ifråga. Om inte - se till att din hund är trygg hos dig eller stoppa in hunden i ett annat rum med ett gott märgben att tugga på. Var inte så artig mot alla nya människor - det vinner ingen på!

Kommunikation via aktivitet
Reserverade hundar liksom barn gillar inte gulla med människor. De vill inte höra att de är söta. I de flesta fall är det så enkelt att etablera en kontakt, bara vi ställer oss frågan vad de själva är intresserade av. Både barn och hundar samlas runt aktiviteter som de tycker är roligt - så uppstår också kommunikation och inte bara genom våra konventionella hälsningsritualer. Ofta är isen bruten efter en introduktion som bygger på en aktivitet, ibland går det väldigt fort tid och ibland tar det lite längre tid.

Jag sätter mig aldrig ned till en reserverad hund. Hunden vill inte ha min kontakt och jag kan själv råka illa ut om jag har otur. Istället säger jag hundens namn och slänger iväg en godbit som hunden sticker iväg och tar. Omedelbart han ätit upp godbiten ropar jag på nytt hundens namn och slänger iväg godbiten förbi mig själv men nu åt motsatt håll. Likt en stolpe står jag i mitten, kallar på hunden samtidigt som jag slänger iväg godbiten - om och om igen. Hunden passerar mig utan att stanna upp - i jakt på godsaken. För varje "inkallning" blir hunden allt tryggare, mötet mellan mig och hunden resulterar bara i en rolig nosövning. Ibland när hunden inte hittar sin godbit hjälper jag till genom att peka på den men jag tar aldrig kontakt med hunden - jag pekar bara ut godisbiten.

När hunden frimodigt springer förbi mig utan problem vänder jag och går ifrån hunden och när han/hon kommer upp invid min sida småpratar jag en stund, för att sedan slänga iväg godbiten och vända åt motsatt håll. Efter en kort stunds träning med att slänga iväg godis och vända på klacken har jag en hund som går "fot" i avvaktan på att jag ska slänga nästa godbit.