Ett stort tack!

Ett jättestort takc till Angie och Milo, som hjäpte mig att få hem förnödenheter!

Hur jag skulle klara mig utan hjälpsamma vänner vet jag faktiskt inte, men det är tur att de finns när inte samhället vill lyssna och hjälpa till. Nu klarar jag mig några dagar till om bara elen fortsätter fungera.

På måndag öppnar förhoppningsvis Sverige igen efter julledigheterna så då ska jag försöka hänga på kommunens telefoner för att se om det verkligen ska vara så omöjligt att få hjälp när man inte klarar av alla vardagliga ting själv. Det återstår att se hur det går.

Kylan verkar inte vilja släppa greppet. Som varmast i dag var det -16 och som kallast -26 grader utomhus. Inomhus har jag haft +13 på mrgonen och +17 på kvällen i huvudhöjd men på golvet i köket på bottenvåningen har det bara varit +4 grader. Brrrrr vad kallt….

För hundarna har det bara blivit 15-minutersrundor ute som längst, sedan går de på tre ben och det finns ingen anledning att de ska behöva plåga sig i kylan. Sträng kyla kan ge negativa konsekvenser när de blir äldre och det vill man ju inte. De verkar vara rätt nöjda med att få kura ihop sig tillsammans med sin matte i soffan och mumsa clementiner.

Nu återstår inte mycker mer än sängen i kväll. Jag kanske kan somna av ren utmattning för det var en riktig pärs att ta sig runt i affären och in och ut i bilen.

På återhörande.