FÖRSTA BERÄTTELSEN
(omkring år 500 e Kr)

På en kulle i södra ändan af Films sjö, höjde sig fordom kung Fjolners borg, Inwid den med wäldiga stenar murade bryggan lago flera ståtliga fartyg af större och mindre dräglighet, förtöjde. Uppe i borgens smyckade salar satt Fjolner med sina män och drucko berusande drycker ur fradgande horn, under det en harpospelare med glada toner lifwade dryckeslagets glädje. Just som glädjen swallade högt i allas hjertan och målade med rosor allas kinder, ropade helt oförmodat wakten på muren: – Det blåser från söder – och ett segel synes i fjärran.

Wid detta rop satte Fjolner ifrån sig dryckeshornet och med honom uppstodo alla hans män, togo sina wapen och rusade ut på sina platser, glade, att någon kom och afbröt borglifwets enformighet. “Här”, menade enhwar, icke Fjolner undantagen, “nalkas en fiende.” – “Här stundar en strid”, hwiskade den ena till den andra och skickade spanande blickar utåt rymden, der en ståtlig snäcka ilade fram öfwer de skummiga böljorna och ställde sin kosa mot Filmsborgen.

- Hwem kan det wara? frågade Fjolner med wäxande ifwer der han stod bewäpnad ofwan på muren. Detta är ingen fiende, ingen öppen fiende åtminstone. Ser jag rätt, för han Sweakonungens färger i sin flagga.

Snart låg snäckan wid bryggan, och ett budskap uppträdde från konung Ingiald i Upsala, att till krönings- och hyllningsfesten dit inbjuda konung Filmer. Bjudningen emottogs med wördnad och straxt började man i borgen rusta och reda med stor ifwer till afresan. Budbäraren undfägnades med en slösande gästfrihet, och begåfwad med en äreskänk, wille han redan samma afton anträda återresan, men hindrades derifrån af den lefnads8lade Filmer, som, berusad af både konungens, såsom han trodde, ynnest, och mjödhornets aetheriska ångor, förde, med obetänksam ifwer sin gäst omkring i borgens alla irrgångar och dålda gömställen. Efter en festlig måltid och ett flitigt njutande af mjödhornens ljufwa innehåll, kom natten och hwar och en gick till ro. In i en ståtlig sofkammare wille Filmer föra sin gäst, men denne swarade: “jag går ombord på min snäcka, att när första strålen af morgonsolen förgyller din stolta borg, jag må kunna ila på hemfärd och till min konung föra ditt gynnsamma swar.”

- Godt – du följe din åstundan – men jag menar mig så fort som du wara hos konungen. Och nu – God natt!

Om en stund war allt tyst i borgen. Konungen med sina män sofwo godt. Blott wakten på muren gick af och an och spejade ut åt rymden.

Djupt nedanföre, der Kung Ingialds män befunno sig om bord, hördes genom natten några afbrutna ord; men windens susande och wågornas prasslande, nekade att kunna uppfatta någon hel mening. Emellertid af hwad man hörde kunde den slutsatsen dragas, att något försåt bereddes för Fjolner i Upsala, men hwari det skulle komma att bestå, kunde icke närmare utredas. Emellan wakterna på muren uppstod nu en tyst rådplägning. “Fjolner måste weta detta”, sade de, och dermed wille den ena gå och underrätta konungen om hwad han hört, men just som han stod färdig inträda i borgen, möttes han af Fjolners son, den blomstrande Gauthe, (en gård i Film bär ännu namnet Westgata), som från en annan punkt hade i mera sammanhang kunnat fatta hwad man i natten och mörkret hade talat om bord på Kung Ingialds snäcka.

- Wakt! blif på din plats. Du har fienden närmare än du tror: sade Gauthe med låg men bestämd stämma.

- Jag har hört misstänkta ord under natten och will derföre berätta dem för konungen – swarade wakten. Man stämplar någon illbragd mot konung Filmer, och jag will gifwa saken tillkänna.

- Blif på din plats, jag går till konungen, min fader. In steg Gauthe i gästsalen. Ännu brunno några lågor i eldstaden; ännu flämtade en lampa på stenbordet. Gauthe öppnade en dörr och förswann. Efter en stund återkom han med sin fader, som sade med lugn och wärdig hållning: – Hwarföre wäckte du mig så arla min son? Hela borgen och hela nejden ligga ännu i den djupaste sömn.

- Icke alla sofwa så djupt, som du menar, min fader. Der nere, sade han, pekande till bryggan. sofwer man ej, eller ock talar man underliga ord i sömnen. Jag beder dig, res icke till Upsaladrottens högtid.

- Jag är högtidligen och hederligen bjuden. Jag kan ej undandraga mig att komma. Utom dess är ju Upsaladrotten wår öfwerkonung. Man skulle kalla mig en förrädare, om jag uteblef från kröningsfesten.

- Men war på din wakt, ty man lägger försåt för dig. Jag gick ut ifrån borgen under natten, och ställde mig dernere på utsprånget, för att se ut *at rymden och njuta den friska och swalkande nattluften, då hörde jag på främlingsskeppet ett underligt samtal. En röst sade: “den här björnen fångar wi lätt, och kommer han wäl fast, blir han en fet stek på kalasbordet”, den andra rösten swarade: “Ja, men ha wi Filmer, ha wi derföre icke följet, icke ungen, icke borgen, icke skatterna.”

- Ingen fara. Få wi busen först och främst, följer nog det andra efter. Jag hittar nu i alla lönnhål deroppe. Filmer sjelf wiste mig allt utan förbehåll.

- Godt, men war tyst. Sjelfwa natten har lyssnande öron.

- Här lyssnar ingen. Alla deruppe sofwa godt. Mjödet gör tungt hufwud och tungt hufwud sofwer gerna. Sådane ord hörde jag under natten, jag beder dig derföre, blif hemma.

- Jag den äfwentyrwane Filmer, jag bli hemma från Upsala-kungens kröningsfest. Nej Gauthe, jag känner ingen fruktan. Fritt må listen smida sina ränker. Jag har waksamt öga och skarp brynja. Jag har män i följe som icke blinka när faran hotar, och sjelf är jag icke obekant med henne. Gif befallning genast till affärd.

- Du unnar mig wäl, min fader, få blifwa en i ditt följe?

- Nej, blir du hemma, att bewaka min borg. Wi gifwa dig några handfasta och bepröfwade män till ditt bistånd.

- Styre Odin till det bästa! suckade Gauthe, och lemnade sin fader för att gå ut och anordna om afresan. Knappt stack första solstrålen fram och förgyllda skogstopparne, förr än Filmer med sitt följe gungade på sin wäl utrustade farkost öfwer de glittrande böljorna. En frisk ostlig wind stack upp och fyllde seglen och under glada rop, ömsom från stranden och ömsom från de bortseglande, bar det af i sydwest rigtning. Filmer lemnade Ingialds folk långt efter sig. Som en pil sköt han förbi Bothenhäll, och snart war han förswunnen bakom den framskjutande udden.