Sagor
I hela världen berättar människor sagor och historier för varandra. En del av de sagorna är mycket gamla och ingen vet vem som hittade på dem från början. Sådana sagor som inte har någon särskild författare kallas folksagor.
Hur gammal en speciell folksaga kan vara finns det inget svar på. Vissa sagor, som Askungen, finns spridda över stora delar av världen. Man kan också hitta sagomotiv i antika myter.
Lite sagohistoria
På 1500-talet upptecknades och trycktes folksagor för första gången i Italien. Det dröjde 300 år innan intresset vaknade i Sverige, inspirerat av Bröderna Grimm i Tyskland.

Den första svenska sagosamlingen “Svenska folksagor och äfventyr: efter muntlig öfverlämning samlade och utgifna av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius och George Stephens” utkom 1844-1849. De två utgivarna hade haft hjälp av en rad upptecknare runt om i Sverige. Deras samling har bearbetats och återutgivits många gånger, senast 1981.
Med tiden kom sagorna att alltmer betraktas som barnlitteratur. Det finns otaliga bilderböcker och filmer baserade på folksagor, mer eller mindre förvanskade.
Många författare har vittnat om hur de inspirerats i sitt skrivande av barndomens sagor. Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf är två exempel. Båda dessa och många andra har också skrivit nya sagor, så kallade konstsagor.
Finns det några svenska folksagor?
I samlingen Svenska folksagor från 2008 besvarar Jan-Öjvind Swahn frågan så här: “Om man menar att en viss sagotyp, som Askungen eller Rödluvan, skulle ha sitt ursprung i vårt land blir svaret ett ganska hundraprocentigt nej. Enstaka skämtsagor och djurfabler kan kanske ha skapats av svenska berättare, med de är lätt räknade. Våra svenska folksagor ingår i en global berättarkultur, och de utspelar sig i en universell tid och på en anonym plats. Det finns knappast någon enda sagotyp om vilken vi annat än mycket vagt kan säga var eller när eller av vem den diktades.”
Jag har här samlat några folksagor så håll tillgodo!