Posts for category ‘Seder och traditioner’
Valborgmässoafton
Vanja | April 28, 2010 | 09:25 | Seder och traditioner | No comments

Många seder är knutna till denna dag. Det växlar en hel del mellan olika delar av Sverige. Framför allt i östra och norra Sverige hälsar vi våren välkommen på kvällen på valborgsmässoafton genom att samlas kring bålen och sjunga vårvisor. Tal hålls till våren och skålar utbringas.

Helgonet Valborg, som har namnsdag den 1 maj, har gett namn åt denna afton. Hon var en anglosaxisk furstedotter som missionerade I Tyskland på 700-talet, där hon så småningom blev abbedissa.
Sederna kring Valborg är dels inhemska, dels av tyskt ursprung.
Valborgsmässoeldarna tändes ursprungligen för att jaga bort både rovdjur och övernaturliga varelser innan djuren den 1 maj släpptes ut på bete för första gången under våren. Omkring eldarna fördes oväsen – man sköt, slog på trummor, skramlade med grytlock och skrek. I Tyskland trodde man att häxorna hade häxsabbat på valborgsmässoafton och därför tände man bål I det fria för att hålla dem på avstånd. Valborgsmässoeldarna koncentrerades till Uppland och angränsande landskap dit de troligtvis införts av tyskar. Först på 1800-talet spred sig seden över landet. I Västsverige är I stället påskeldar alltjämt vanliga.
Sista april var det I Sydsverige sed bland ungdomen att bära maj I by eller sjunga maj. Ett följe drog från gård till gård och sjöng en majvisa och satte en grönskande kvist, maj, I takfoten på stugan. Som tack för uppträdandet skulle majsångarna ha matvaror till ett gille.
Idag är det universitetsstäderna som bjuder på det intensivaste valborgsfirandet. I Uppsala och Lund har studenterna sedan lång tid tillbaka firat vårens ankomst med såväl sillfrukost med nubbe som körsång och mösspåtagning. Det sägs att universitetsbacken i Uppsala plötsligt blir helt vit då alla de församlade studenterna samtidigt tar på sig sin vita mössa.
Överallt i de östra och norra delarna av Sverige tänder man "Valborgsmässoeldar". Och man sänder upp fyrverkeri. Ungdomarna skjuter smällare. Hundar och gamla människor med hjärtproblem vågar inte gå ut. Det händer ofta olyckor för att pojkar gör sina egna smällare och misslyckas, det händer att de förlorar fingrar eller skadar ögonen. Brandkåren ligger i högsta beredskap för den händelse att raketer hamnar i torrt gräs och antänder eller att en majbrasa har blivit alltför vidlyftig. Varje år kan man dagen eftertåt läsa i tidningarna om olyckor som har inträffat.
Pingsten avslutar påsken i kyrkoåret
Vanja | April 5, 2010 | 13:50 | Påskens seder, Seder och traditioner | 1 Comment

Det grekiska ordet pentekosté som i svenskan blivit pingst var från början namnet på hela påskcykeln, den femtio dagar långa perioden mellan påsk och pingst. Ordet betyder “den femtionde”. Pingsten har varit en självständig högtid i kyrkan ända sedan 200-talet.
I och med pingsten avslutas påsktiden. Påsken, kyrkans största högtid, firas under åtta veckor. Jesus har avslutat sitt jordiska liv och nu är det kyrkans uppgift att berätta om vad Jesus gjort, och att lära oss hur vi ska leva efter hans föredöme. Pingsten den heliga Andens högtid, berättar om hur Gud finns mitt ibland oss och inom oss. Den heliga Anden är Guds osynliga närvaro här på jorden bland oss människor.
Pingstens och den heliga Andens liturgiska färg är röd – detta symboliserar de eldslågor som syntes över lärjungarna huvuden då de tog emot Anden.
Symbolen för den helige Ande är en stiliserad duva.
Denna är åtföljd av 12 tungor av eld, en för var och en av lärjungarna.

Pingsten är “kyrkans födelsedag.” Den heliga Anden kommer och är närvarande i kyrkan och i de gåvor som kyrkan förmedlar till människorna.

  •  ORDET
  •  DOPET
  •  NATTVARDEN

Ordet är budskapet om Gud i Bibeln. Dopet är det kristna livets början. I nattvarden får vi möta Herren.
Anden är Hjälparen som ger kraft och tröst genom livet, så att vi orkar vara människor som kan leva nära Gud.

Kyrkan är ingen organisation. Den är en levande organism bestående av människor. En bild av denna organism kan vi uppleva vid altarringen, den halvcirkel i vår kyrkobyggnad som fortsätter på andra sidan altaret i den himmelska världen där vi firar tillsammans med alla dem som gått före oss in i Guds evighet.
I organismen kyrkan har alla delar en funktion. Alla har ansvar för att se varandra, uppmuntra varandra och dela varandras glädje och sorg.

Pingsten är de vita klädernas tid. Barnens dopdräkt, konfirmandernas vita kåpor och brudklänningen förknippas av många med denna högtid. 

Blås på mig, skaparvind,
eviga andedräkt,
så att till kropp och själ jag blir renad, hel och läkt.
Gud sänder Anden ut.
jorden förnyas då.
Låt också genom mig idag, Herre, din livsström gå.
Stridiga viljor bryts,
söndrar och river ner.
Rakt genom allting, ont och gott, Gud, låt din vilja ske.
Blås på mig, skaparvind,
eviga andedräkt.
Död finns ej då. Ur stoft till liv skall jag av dig bli väckt

Annandag pingst talar om Andens vind över världen. Dagen symboliseras av en nio-uddad stjärna, Anden och dess frukter.
I Galaterbrevet nämnes dessa:
Kärlek, glädje, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.
Annandag pingst kan firas i kyrkan oberoende om den är allmän fridag eller ej.

Det är liv i den blommande päronkvisten.
Det finns kraft i fågelsången.
Det är glädje i sången.
Det är glöd i kamplusten
Pingsten handlar om energi

Kom, Heliga Ande, med din stormvind.
Överraska oss i det trygga och invanda livet.
Kom heliga Ande, med din kärleksbris.
Blås bort orons och misstrons tankar.
Kom heliga Ande, med din energi.
Väck i oss en hunger efter sanning och rättfärdighet.

Påskdagsmorgonen

Vad ljus över griften!
Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är skriften,
O salighets höjd!
Från himmelen hälsad
Han framgår i glans,
Och världen är frälsad,
Och segern är hans.
Bortvältad är stenen och inseglet bräckt,
Och vakten har flytt för hans andes fläkt,
Och avgrunden bävar.
Halleluja!

Här var mellan ljuset
Och mörkret en strid;
Dock segrade ljuset
För evig tid.
Nedstörtad är döden,
Och tron står opp
Bland jordiska öden
Med himmelskt hopp.
I sörjande kvinnor, vem söken I här?
Den levande ej bland de döda är:
Uppstånden är Jesus.
Halleluja!

Så himlen med jorden
Försonade sig,
Så graven är vorden
Till glädjen en stig.
I huvun som böjdens
Vid korsets fot,
Upplyftens och fröjdens
Trots världens hot!
Kom, skingrade hjord, till din herde igen!
Han lever, han lever och följer dig än
Osynlig från himlen.
Halleluja!

Nu stormen, o tider!
Hans kyrka står fast.
Som ljuset sig sprider
Hans lära med hast.
Ut gå i all världen
Hans sändningabud
Och vittna bland svärden
Och bålen om Gud,
Och vittna om honom, o tröst i all nöd,
Som, död för vår synd, blev genom sin död
En förstling till livet.
Halleluja!

I fromme, vi klagen,
Vi misströsten I?
Hur fort är båd’ dagen
Och natten förbi!
Snart jorden upplåter
Sin famn till er ro;
Snart uppstån I åter
Likt kornen som gro.
Han själv, som dem sådde, skall komma till slut
Och samla in skörden, men skilja förut
Ogräset från vetet.
Halleluja!

Frans Mikael Franzén 1812

Pingsten

Annandag pingst är fr.o.m. år 2005 inte helgdag. Den fick utgå till förmån för nationaldagen 6 juni som är allmän fridag fr.o.m. år 2005.
Annandag pingst kan dock firas som kyrklig helg oberoende om den är allmän fridag eller ej.
Pingstdagen gavs på 500-talet en oktav för att de som döptes vid pingsten skulle få fira sitt dop under en hel vecka, i likhet med de som döptes på påsknatten.
Fram till helgdagsreformen 1772 firades inte bara annandag pingst, utan också tredje- och fjärdedag pingst som helgdag.

En gammal svensk traditon var att klä “pingstbrud” eller “blomsterbrud”. En flicka kläddes till brud och sedan gick man runt i gårdarna, där man väntade att få gåvor. Och sedan festade man, ibland kunde det gå ganska vilt till.

Förr i tiden var pingsten fr.a. en ungdomens högtid. De unga från många byar möttes, de lekte och dansade. Naturen är vanligen väldigt vacker vid denna årstid. Träden är ljusgröna, fåglarna sjunger och uppvaktar varandra, bygger bon och lägger ägg. Det är en tid då det är lockande att ta matsäcken och dra ut i skog och mark.

Pingsten är de vita klädernas tid. Barnens dopdräkt, konfirmandernas vita kåpor och brudklänningen förknippas av många med denna högtid.
Många bröllop äger rum i pingst. Det är så romantiskt just vid denna tid då hela naturen har vaknat till liv efter den långa kalla vintern. Det är lätt att pryda kyrkan och festsalen med friska gröna löv och blommor.
Det är också vanligt att de ungas konfirmation sker under pingsten. En välkänd dikt “Nattvardsbarnen” av Esaias Tegner, talar om detta. Den börjar med de ofta citerade orden “Pingst, hänryckningens tid var inne”.

Det är många traditioner som knyts till pingst, och vi kan vara med om konfirmationsjubileum eller fira bröllopsdag.
De vita kläderna kan ses som en symbol för den Andens renhet som vi får ta del av i dopet och som sedan följer oss genom livet. Och i kyrkan möter vi den vita dräkten varje gudstjänst i prästens klädsel.

Ingen dekoration är väl mer typisk för pingst än späda björkar som ställs in i kyrkan vid bröllop eller konfirmation, eller binds vid farstubron till husen där man firar ett jubileum av något slag.
Ute i naturen står björkarna med unga späda löv och vajar i försommarvindarna – vinden ses också som en symbol för Anden – Guds andedräkt. Gud är lika osynlig som vår andedräkt men lika verklig och lika närvarande och lika livsviktig.

Kristi Himmelsfärdsdag

Gökotta

Gökotta – en sedvänja att i soluppgången vanligen på Kristi Himmelfärds dag eller vid annan tidpunkt på våren göra en utflykt i gryningen, ursprungligen för att man med hjälp av gökens galande sökte spå om framtiden.
Numera kanske mest för att uppleva fågelsången och den underbara nyväckta naturen.
I Färila församling är det tradition att fira en ekumenisk ottegudstjänst uppe på Vallåsen, berget ovanför kyrkbyn.

Kristi Himmelsfärdsdag

Text från GT: Jes. 61:10-11
Min glädje har jag i Herren,
jag jublar över min Gud,
ty han har klätt mig i segerns dräkt
och skrudat mig i rättfärdighetens mantel,
som när brudgummen sätter på sig turbanen
och bruden pryder sig med sina smycken.
Liksom jorden får grödan att spira
och trädgården låter sådden skjuta upp,
så låter Herren Gud rättfärdigheten spira
och äran växa inför alla folk.

Brevtext Ef. 1:17-23
Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, hur väldig hans styrka är för oss som tror – samma oerhörda kraft som han med sin makt lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan, som är hans kropp, fullheten av honom som helt uppfyller allt.

Text ur Apostlagärningarna 1:1-11
I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, “det som ni har hört mig tala om”, sade han. “Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar.”
De som hade samlats frågade honom: “Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” Han svarade: “Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. “Galileer”, sade de, “varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.”

Evangeliet enligt Lukas 24:49-53
Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”
Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

Dagens bön:
Gud
varken tid eller rum kan begränsa dig
Överallt är Kristus närvarande
Tack för förundran och visshet
Berättelsen om hans härlighet och kraft
förs från människa till människa
genom tiden och över världen.
Tack för det som utmanar vår tanke
och fyller vårt hjärta med ro.

Vi ber om öppa sinnen att ta emot
och gåvan att dela med andra

AMEN

 Veckans psaltarpsalm
Av David, en psalm.
Så lyder Herrens ord till min härskare:
Sätt dig på min högra sida,
så skall jag lägga dina fiender
som en pall under dina fötter.
Din kungaspira sträcker Herren ut från Sion:
härska nu bland dina fiender!
Villigt samlas ditt folk
i dag då makten blir din.
På heliga berg har jag fött dig
som dagg ur gryningens sköte.
Herren har svurit en ed
som han inte skall bryta:
Du är präst för evigt
i Melkisedeks efterföljd.
Herren är vid din sida,
han krossar kungar på sin vredes dag,
han dömer bland folken i sitt majestät,
han krossar hövdingar vida kring jorden.
Han dricker ur bäcken vid vägen.
Så lyfter han huvudet högt.

Psalt. 110

Påskdagen

Vår Herre Jesus Kristus är uppstånden!

Text från profeten Hosea 6:1-3
Kom, låt oss vända tillbaka till Herren!
Han rev, och han skall läka oss,
han slog, och han skall förbinda oss.
Han ger oss liv efter två dagar,
på den tredje reser han oss upp,
så att vi får leva inför honom.
Låt oss lära känna honom,
låt oss sträva efter kunskap om Herren.
Så visst som gryningen skall han träda fram,
han skall komma till oss som ett regn,
ett vårregn som vattnar jorden. 
 
Text ur Apostlagärningarna 3:14-16
Ni förnekade honom som var helig och rättfärdig och begärde att få en mördare frigiven, och vägvisaren till livet dödade ni. Men Gud har uppväckt honom från de döda, det kan vi vittna om. Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt mannen som ni ser här och som ni känner. Den tro som kommer genom detta namn har gett honom full hälsa i allas er åsyn.

 EVANGELIET ENLIGT LUKAS 24:1-12
Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: “Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.”
Då kom de ihåg hans ord, och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.

Dagens bön:
Gud,
vi firar livets seger över döden
för Kristus är levande!
Hela din kyrka jublar
Fyll våra hjärtan
med din uppståndelses kaft och glädje.
Tack för fåglarnas sång som förebådar gryningen
tack för tussilago och krokus som står som det nya livets vittnen i fjolårsgräset.
I den uppståndnes namn.
AMEN

Dagens psaltarpsalm
Hör hur segerropen skallar,
jubel stiger från de trognas läger:
Herrens hand har visat sin kraft.
Herrens hand är höjd till seger,
Herrens hand har visat sin kraft.
Jag skall inte dö, jag skall leva
och vittna om Herrens gärningar.
Hårt har Herren tuktat mig,
men han gav mig inte i dödens våld.
Öppna för mig rättfärdighetens portar!
Jag vill gå in och tacka Herren.
Här är Herrens port,
här får hans trogna gå in.
Jag tackar dig för att du hörde min bön
och blev min räddning.

Stenen som husbyggarna ratade
har blivit en hörnsten.
Detta är Herrens eget verk,
det står för våra ögon som ett under.
Detta är dagen då Herren grep in.
Låt oss jubla och vara glada!

Psalt. 118:15-24

Långfredagen

Text från GT: Jes. 53:1-12
Vem av oss trodde på det vi hörde,
för vem var Herrens makt uppenbar?

Som en späd planta växte han upp inför oss,
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade inget ståtligt yttre
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.
Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.
Jag skall ge honom hans andel bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna. 

Brevtext från Filipperbrevet 2:6-8
Kristus ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.

EVANGELIET ENLIGT LUKAS 23:26-49
När de förde bort honom hejdade de en man från Kyrene som hette Simon och som var på väg in från landet och lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus. En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom. Jesus vände sig om och sade till dem: “Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn. Det kommer en tid då man skall säga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har gett di. Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss. Ty om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?”
De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom. När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. Jesus sade: “Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” De delade upp hans kläder och kastade lott om dem. [35] Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: “Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.” Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin och sade: “Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.” Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung.
Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: “Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Men då tillrättavisade honom den andre: “Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: “Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: “Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.” Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, [45] det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: “Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” När han sagt detta slutade han att andas.
Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: “Han var verkligen en rättfärdig man.” När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet. Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.

EVANGELIET ENLIGT LUKAS 23:50-56
Nu fanns det en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man som inte hade haft någon del i de andras beslut och åtgärder. Han var från Arimataia, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd. Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.

Dagens bön:
Helige Gud,
tack för att du i Kristus delar vårt liv och vår död
och före oss har vilat i graven.
Vi tillber dig som genom honom
lider våra plågor och visar oss kärlekens makt.
Tack för att korsets armar formar en famn
som bär oss då vi faller.
I Jesu Kristi namn
AMEN

 
Psaltarpsalm
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta.
Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
jag ropar om natten men finner ingen ro.
Dock är du den Helige,
till din tron stiger Israels lovsång.
På dig förtröstade våra fäder,
de litade på dig, och du kom dem till hjälp.
De ropade till dig och blev räddade,
de litade på dig, och du svek dem aldrig.

Men jag är en mask, inte en människa,
hånad och föraktad av envar.
Alla som ser mig gör narr av mig,
de hånler och skakar på huvudet:
“Han har överlämnat sig åt Herren,
nu får Herren gripa in och rädda honom
- han är ju älskad av Herren.”
Du hjälpte mig ut ur min moders liv,
du lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Från min födelsestund är mitt liv i din hand,
alltsedan jag blev till har du varit min Gud.
Dröj inte långt borta, jag är i nöd,
och ingen finns som hjälper mig.
Tjurar skockar sig runt mig,
jag är kringränd av bestar från Bashan.
De spärrar upp sina gap som rovlystna, rytande lejon.
Jag rinner bort likt vatten som slås ut,
benen lossnar i min kropp,
mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt bröst.
Min mun är torr som en lerskärva,
tungan klibbar vid gommen.
Du lägger mig i gravens mull.
Hundar samlas runt mig,
jag omringas av en hord av våldsmän.
Händer och fötter är skrumpnade,
jag kan räkna varje ben i min kropp.
De står där och stirrar på mig,
de delar mina plagg emellan sig,
de kastar lott om mina kläder.
Men du, Herre, dröj inte långt borta,
du min styrka, skynda till min hjälp!
Rädda mig undan svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld!
Rädda mig ur lejonets gap,
mitt arma liv undan vildoxens horn!

Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder,
i tempelskaran skall jag prisa dig.
Ni som fruktar Herren, prisa honom,
ära honom, Jakobs ätt,
bäva för honom, Israels ätt!
Ty han föraktade inte den svage
och vände inte ryggen åt hans nöd,
han dolde inte sitt ansikte
utan hörde hans rop om hjälp.
Du är källan till min lovsång
i den stora tempelskaran.
Inför dem som fruktar Herren
får jag frambära de offer jag lovat.
De betryckta får äta och bli mätta,
de som sökt sig till Herren får prisa honom.
- Må ni alltid vara fyllda av livsmod.

Hela jorden skall minnas vad som skett
och vända om till Herren, alla folk och stammar skall tillbe inför honom.
Ty kungamakten är Herrens, han härskar över folken.
De som sover i mullen kan inte hylla honom,
de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom.
Men jag lever för honom,
och mina barn skall tjäna honom.
De skall vittna för nya släktled om Herren,
förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten,
ty han grep in.

Psalt. 22

Påsken i kyrkoåret

I kyrkans år börjar påskcykeln med fastetiden och slutar med Pingstdagen. I mitten ligger påsken.
Påsken är kyrkoårets största högtid och dess centrum. Påsken är också det centrala i den kristna tron. På juldagen föddes den som är uppstånden ifrån de döda. Långfredagen vittnar att den uppståndne dog för världen.
påskdagen jublar vi med den världsvida kyrkan över att Jesus Kristus är uppstånden från de döda.
Kristi himmelsfärdsdag visar sig den uppståndne Jesus för sista gången.
Och Pingstdagen är påskfirandets avslutning. På pingsten skänker den uppståndne sin Ande till alla, som omvänder sig och tror.

Vad betyder påsken för oss?

Ägget är en påsksymbol. Det rymmer ett liv som växer. Och när tiden är inne brister ägget och kycklingen kommer ut som en symbol för ett nytt liv, i en annan form än när det var dolt innanför äggets skal.

Söderut upplever man till påsken de första vårtecknen. Naturen börjar vinna en ny seger över vintern. Häruppe i Norrland är det oftast fortfarande mycket snö som täcker naturen och de tecken på nytt liv som man kan se i den. Men solen stiger högre och högre, värme och ljus är på väg.

Påsken handlar ännu mer om en annan seger, en människas seger över döden. Döden är människans allvarligaste fiende. Så länge det finns liv, finns det hopp. Men när döden slår till, då är det slut.

Påsken visar på Kristi seger över döden. Jesus själv har sagt: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör… (Joh. 11:25). Jesus Kristus bar all mänsklighetens skuld och brist in i döden. Och i dopet kan vi följa med honom in i döden och uppstå tillsammans med honom. I dopet dör vår inre människa med all synd och ondska och vi blir födda till ett nytt liv i tron. Samtidigt fortsätter vår kamp mot synden och ondskan. Vi behöver hjälp för att komma tillbaka till dopets gåvor. Under fastan har vi möjlighet att uppmärksamma kampen mot det onda. Om vi följer alla gudstjänster under fastan, då blir våra blickar riktade på Jesus Kristus.
Jag önskar att vi alla på något sätt förberedde oss för påsken under fastetiden, och att vi sen kan uppleva påsken som en stor glädjefest, som en seger öven synden och döden.

Passionsveckan

Passionsveckan är den mest spännande och mystikfyllda tiden på hela kyrkoåret. Genom att leva med i detta skeende, att sätta dig in i passionsveckans händelser, dra paralleller mellan Kristi drama och ditt eget liv – detta kan hjälpa dig fram till att finna meningen i ditt eget liv.

Tänk på Jesu segerintåg i Jerusalem och jämför med tillfällen då du själv ställt upp och visat vad du är mäktig. Tänk på vilka felbedömningar du gjorde, tänk på dina alltför höga ambitioner, smärtsamma misstag. Men du måste fortsätta, du måste förverkliga din egen vision av livet, precis som Jesus gjorde. Under livets gång kommer det att ske misstag. Om du undviker att göra misstag har du slutat att utvecklas.

Nattvarden, då Jesus erbjöd sitt liv i påsklammets ställe som ett försoningsoffer, firas åter och åter för att fortsätta försoningsverket. Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp. Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.
Paulus skrev till korintierna var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren med vin. Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig.

Vi känner så väl igen den situation som Jesus upplever i Getsemane. Att slippa undan, det är något vi ofta vill. Något vi ofta frestas till. När vi ställs inför något som verkar besvärligt, obehagligt, smärtsamt, då vill vi gärna gå förbi, omkring, i stället för rakt igenom. Att försöka slippa undan är en av de vanligare frestelser som vi ställs inför. Men också en av de svårare. Det finns så många sätt att slippa ifrån och komma undan. Varför just jag ? Finns det ingen annan som kan gripa in?

Jesus var alldeles ensam! Hans utvalda vänner, de som han trodde allra mest om av alla sina lärjungar, vad gjorde de när han i sin känsla av yttersta ensamhet och övergivenhet sökte upp dem? De sov. Han hade bett att de skulle följa honom in i den svåra stunden, kanske för att han inte skulle känna sig så ensam och övergiven. Men de sover. Han är helt ensam, helt utlämnad åt de makter som han kämpar med, den onda makt som frestar honom att inte lyda Fadern.

Ja, han var övergiven av människor. Men han var inte ensam. Ingen är ensam i frestelsens stund, även om vännerna sviker, även om vännerna sover. När vi står inför svåra prövningar, då vet vi att vi inte är ensamma. Och vi vet att Jesus har varit med om det och förstår vår vånda och kan kämpa med oss. Ske din vilja. Jesus segrade med den bönen i Getsemane. Vi segrar också över Frestaren då vi ber Ske din vilja. Genom bönen kan vi tala och lyssna på ett nytt sätt. Ty i bönen talar vi inte bara till oss själva utan vi släpper in en annan: vår sannaste röst kan svara oss klart och tala om vad vi bör göra härnäst.

Korset – Var och en av oss har sin egen smärta. Och vi vet att när vi upplever den kan vi bara säga: jag är ledsen, jag är förtvivlad, så här vill jag inte ha det, och kanske blir det aldrig bättre.. å, varför kan ingen ta detta kors ifrån mig? Men då måste vi ta ett steg till och säga: Men den är min, denna särskilda plåga, det var här omständigheterna drabbade mig och skapade detta kors.

Korset är uppfyllelsen av Kristi gärning, det som han var ämnad till. Att bära mitt eget kors skulle kunna innebära att jag accepterar och medvetet förverkligar mitt eget personliga mönster. Det innebär att jag tar ansvar för det som jag gör. Gud har gjort oss till den jag är, han har givit mig mina förutsättningar.

Påsken innebär att vi ständigt får börja på nytt. Vårt gamla jag och våra gamla sorger dör med Kristus. Vårt nya jag uppstår med honom. Människan får en ny möjlighet att försöka på nytt.
Tron på de dödas uppståndelse innebär att jag tillsammans med Jesus står på livets sida. Med honom får jag känna vrede över omänsklighet, över lidande och död. Jag får vara rädd och känna olust inför döden. Men jag behöver inte förneka den. När allt är hopplöst, när mina krafter är slut, då är Jesus uppståndelsen och livet.

Vårfrudagen

Kyrkan har troligen firat bebådelsedagen sedan 400-talet. Marie Bebådelsedag firas rätteligen den 25 mars, nio månader för jul. Varje kvinna som har fött barn förstår varför. Förr kallades Jesu mor Maria också för “Vår fru” och den dag som är hennes speciella firningsdag blev sålunda “Vårfrudagen”. Om man säger detta fort kan det låta som “våffeldag” och så har det blivit i folktraditionen. Man äter våfflor med grädde och sylt för att fira Marie bebådelsedag.
I kyrkan firas Marie Bebådelsedag numera på en söndag i slutet av mars. I år 2009 firar vi Marie bebådelsedag i kyrkan söndagen den 21 mars.

Men fram t.o.m. 1953 firades Vårfrudagen alltid som helgdag den 25 mars. I mitten av 1900-talet tyckte många att det var besvärligt med en helgdag mitt i veckan och det kom motioner till riksdagen om en förändring. Fr.o.m. 1954 firas jungfru Marie bebådelsedag i kyrkoåret på närmaste söndag, en söndag under tiden 22-28 mars.

I Kyrkans år hamnar man ibland långt från den “rätta” dagen. Men de gamla folkliga traditionerna som är knutna till Vårfrudagen låter sig nog inte påverkas av ett riksdagsbeslut för drygt femtio år sedan.

 Det folkliga firandet av vårfrudagen ligger kvar den 25 mars. Dagen markerar slutet på vintern och början på våren. En del traditioner från det gamla bondesamhället som har att göra med olika sysslors början och slut har därför knutits till denna dag – i norr skulle t.ex. timmerkörningen vara klar och i söder skulle man ha tröskat färdigt.
Denna dag är också knuten till många gamla seder som har med våren och vårdagjämningen att göra. Min mamma brukade tala om att nu kan vi “kura skymning”. I syd- och västsverige sa man att “Tranan bär ljus i säng”.

Troligen härrör sig detta talesätt från att tranorna kommer tillbaka efter flyttningen vid vårfrudagstid eller vårdagsjämningstid, och i och med detta har den ljusare årstiden inträtt och man kunde gå och lägga sig medan det ännu var ljust. Det gällde väl fr a barnen, dem kunde de köra i säng så tidigt att det ännu var ljust fr o m vårdagsjämningstid….

En trana som avbildas stående på ett ben med en sten i ena foten är en symbol för vaksamhet. Om tranan tappar stenen så att den faller på den andra foten vaknar hon. Marie bebådelsedag handlar också om uppmärksamhet och förväntan. Dagen infaller då vi inte längre behöver tända lampor tidigt på eftermiddagen, men än får vi vänta på våren. Vi är inne i fastetiden, den tid då vi förbereder oss inför påsken, även om just Marie bebådelsedag är en glädjedag som bryter fastan. Nu ser vi framåt. Vi uppmärksammar alla vårtecken – återvändande flyttfåglar, de första blommande lökarna, de allt ljusare kvällarna. Vårens tecken överensstämmer med påskens budskap om seger över döden.

I boken “Tradition och liv” kan vi läsa:
Att bebådelsedagen hamnade på den 25 mars beror på att man för mycket länge sedan trodde att världen skapades vid den tid då vårdagjämningen sedan kom att infalla. När fullkomlighetens Gud skapade världen var dag och natt lika långa. Eftersom Gud är fullkomlig måste också världens nyskapelse genom Jesus Kristus påbörjas samma datum. En fullkomlig Gud skulle inte låta den gamla världen sluta med ett ofullkomligt år. Men Jesu liv började ju inte med födelsen utan med tillblivelsen i Maria. Alltså måste bebådelsedagen vara på skapelsedagen 25 mars. På bebådelsedagen räknar vi nio månader till jul, och det är bebådelsedagens plats som är orsaken till att julen kommit att firas nio månader senare.

Fastan

Fastan kommer efter fastlagen och sträcker sig 40 vardagar framåt från askonsdag till och med påskafton. Söndagarna är inte fastedagar. Under fastan gäller bot och bättring: Att pröva sitt kristna liv, att försaka av sitt eget till förmån för dem som lider nöd.

Seden att fasta är urgammal. Vi läser om Jesus att han drog sig undan i bön och fasta. Det var helt självklart i urkyrkan att vissa perioder av livet anslås till fasta. Onsdagar och fredagar var tidigt fastedagarna framför andra. Så småningom anslogs vissa tider av året till fasta, och från 400-talet kan vi urskilja seden att fasta 40 dagar före påsk, den stora fastan i de ortodoxa kyrkorna.
Det är en tid av bot och eftertanke. Under denna tid undervisades dopkandidaterna i den kristna tron. Dopdagen framför andra var påskdagen. Vägen till dopet är inte en privatsak. Det bör vara en gemensam vandring för hela församlingen – tron är en gåva som vi får i gemenskap med andra. I denna gemenskap får vår tro den näring och stimulans den behöver för att kunna växa till och mogna. 

Att fasta – inte tillfredsställa magens behov, kan för en del vara en hjälp att förstå att vi inte behöver tillfredsställa allt som vi önskar och strävar efter. Man kan göra fastetiden till en övning i andlighet och eftertanke. Fastan kan också betraktas som en tid av solidaritet med världens svältande och många låter Lutherhjälpens fastebössa stå på matbordet. Att fasta och avstå från det som vi har lust till innebär alltså att vi tänker på att “människan ska leva inte enbart av bröd utan av varje ord som utgår ur Guds mun.” (Matt 4:4) Det är inte maten som gör att vi lever. För att leva, och leva även då vi dör måste vi ta emot livet av Gud. 

Den stilla veckan är den sista veckan före påskdagen, mellan palmsöndag och påskdag. Förr var detta en mycket tyst och stilla tid i vårt land. Fr o m onsdagen dymmelonsdag fick inte ens kyrkklockorna ljuda med sin vanliga klang, man ersatte metallkläppen med träkläpp dymla så att ljudet blev dovt.
Dagarna i stilla veckan har sina särskilda namn. I min barndom lärde jag mig denna namnlängd: palmsöndag, blåmåndag, vitetisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag, påskafton, påskdag. Men namnen på måndagen och tisdagen är kanske lånade från förfastan?

Askonsdag

Askonsdag, vad är det?

Av gammalt är det fastans början, den första dagen i fastan, som sträcker sig 40 vardagar fram till och med påskafton. (Söndagarna är inte fastedagar.)
I den kyrkoordning som reglerar förhålladena inom Svenska kyrkan finns reglerat vilka gudstjänstdagar som ska firas. En nyhet är alltså att vi skiljer på kyrkliga helgdagar och borgerliga helgdagar.

En ny sådan kyrklig helgdag är Askonsdagen

Aska har många associationer. Aska användes förr till framställa lut för att tvätta. Viss aska används till emalj- och glasframställning. Aska kan användas som gödselmedel. Askan, stoftet har inte liv i sig själv. Tecknat som ett kors talar askan om att det döda kan få liv genom påskens under.

Bruket av aska i gudstjänsten försvann med reformationen, därför att fasta och bot på medeltiden mest knöts till att böta (för synderna). Idag ser vi bot mer som att bota, att bli botad från syndens resultat i oss själva och i världen. 1983 fick askonsdagen åter sin plats i vår evangeliebok.

Fasta hör inte längre till den goda disciplinen i vår kyrka. Det finns bara några rester kvar av den kristna seden att avstå från somligt för att se annat klarare. Men askonsdagen har kommit tillbaka med allvar, aska och korstecken.
Den årliga fasteinsamlingen påminner om vilken slags fasta Gud vill ha:
“praktiska insatser för rättvisa och frihet, mat, kläder och tak över huvudet åt de fattiga i världen.”
Utan att göra något väsen av det kan vi, som Kristus, dela med oss av vårt eget för att andra ska leva på ett värdigt sätt.

Under fastan gäller bot och bättring: Att pröva sitt kristna liv, att försaka av sitt eget till förmån för dem som lider nöd.
Det finns församlingar inom Svenska kyrkan där man har tagit upp det gamla bruket att fira askonsdag med en gudstjänst, där man ritualmässigt tecknar ett kors med aska i pannan på gudstjänstdeltagarna. Askan är den sparade askan från de brända “palmkvistar” som sparats från palmsöndagsgudstjänsten föregående år.
“Tänk på att du är stoft.
Omvänd dig och tro evangelium”.

Jag ritar ett kors
med fingret.
Jag ritar ett kors
på mig själv.
Det betyder:
Jag är Guds barn
såsom Jesus är det.När jag blev döpt
ritades ett kors
på min panna
på min mun
på mitt hjärta.
Jag fyller i mitt dopkors
så att det aldrig suddas bort.
Se Gud på korset
se att jag är ditt barn!

(Margareta Melin)

Gud, du som älskar ett uppriktigt hjärta, skapa i mig ett rent hjärta och ge mig ett nytt och stadigt sinne.

Påskveckan

Vid vårdagjämningen 20 mars är dag och natt lika långa. Efter detta datum är det ljust större del av dygnet än det är mörkt. Påskdagen infaller söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen och kan alltså variera från slutet av mars till slutet av april.
Ordet “påsk” kommer från det arameiska “pascha” och hebreiskans pesach. Det är en av de största judisk-kristna högtiderna. Judarna firar påsken till minne av Israels uttåg ur Egypten, alltså långt före Jesus födelse, medan de kristna firar minnet av Jesu död och uppståndelse.

Den kristna påskveckan börjar med palmsöndagen. Då börjar den vecka som också kallas “stilla veckan” eller “stora veckan”. Torsdagen kallas skärtorsdag från ett gammalt ord “skära” med betydelsen “göra rent”. Då firas minnet av nattvardens instiftande. Jesus led döden uppspikad på korset under fredagen, som i vårt land kallas långfredagen. Han drog sin sista suck “i den nionde timmen”, vilket i vår tid är 15.00.

Sedan uppstod han från de döda på tredje dagen och därför firar vi påsksöndagen som den största glädjedagen i kyrkan, och den firas också ofta som en dag då vi åter får minnas vårt dop in i den kristna gemenskapen.

I min barndom, för inte alls länge sedan, var påsken en mycket tyst och stilla helg. Och ser man något längre tillbaka kan man finna många folkliga seder, och de hade ofta inslag av självplågeri för att man skulle bli påmind om Jesu’ plågsamma vandring med korset mot Golgata. Man kunde lägga småsten eller okokta ärtor i skorna. Det var förr också vanligt att man åt maten olagad eller ordentligt med salt sill utan att dricka, allt för att påminnas om hans lidande på korset. Långt in på 1970-talet var det otänkbart att ha en nöjesanrättning eller bio öppen framförallt på långfredagen. Det var trettio år sedan som riksdagen avskaffade det beryktade förbudet mot att anordna offentliga nöjestillställningar på vissa stora helgdagar, t ex långfredagen. Nuförtiden är ju påsken i Sverige mest en välkommen vårledighet.

Ägget symboliserar sedan urminnes tider livets uppkomst. Gult är påskens färg. Det hör samman med kycklingar och ägg. Över den hela kristna världen äter man under påsken massor av ägg. Det här är kanske den enda helg under året då man är eniga tvärs över kulturella gränser om vad som skall ätas. Orsaken till att det blev just ägg kan bero på att höns och andra tamfåglar före dagens “äggfabriker” började lägga ägg vid ungefär denna tid på våren. Kokta ägg är alltjämt den viktigaste maträtten vid den svenska påskmåltiden. Vår tradition är att måla dem med vattenfärg innan man äter dem.
I Ryssland och Baltikum förekommer mer avancerade batikmålningar på äggen.
Ibland sticker man hål på de dekorerade äggen och blåser ur innehållet och gör dem så lätta att de kan hängas upp i ett påskris.
Till påsken hör också godis i form av ägg och godis lagda i askar som har formen av ett ägg. Även dessa kallas påskägg. De mest exklusiva består av stora äggformade chokladkonstverk.
I bl.a England och Tyskland är det påskharen som lägger dessa dekorerade ägg till påsk. Ofta lägger påskharen äggen på hemliga ställen, så att barnen måste gå ut och leta reda på dem.

inbjudning-8

Påskkärringar representeras nu för tiden av utklädda barn som går från hem till hem för att tigga lite godis eller pengar. Men den här seden har ett otäckt ursprung. Kyrkan drog på medeltiden igång en häxjakt som skulle vara i flera hundra år. På vissa håll i Sverige sysslade man med häxprocesser så sent som under förra seklet. All trolldom och folktro betraktades som kätteri och ett hot mot “den sanna läran”. Den här jakten på alla med påstådda övernaturliga krafter beräknas av vissa forskare ha kostat miljoner människor livet i Europa. Värst utsatta var förstås kvinnorna som på den här tiden inte hade mycket att säga till om. För att bli anklagad som häxa kunde det räcka med att någon helt enkelt blev utpekad och sedan var det upp till den utpekade att stå för motbevisningen. En vanlig föreställning var att häxorna for till Blåkulla på Skärtorsdagen för att ägna sig åt ett dygns “orgastiska övningar”.

Fastlagen och Fastlagssöndagen

Fastlagssöndagen, varför heter den så?
 Av gammalt är fastlagen de dagar som är avslutning på förfastan. Fastlagen är tre dagar lång. Fastlagssöndagen, blåmåndagen och fettisdagen. Det är kalasdagarna före den långa fastan. I sydligare länder är det karneval som kommer av det latinska uttrycket carne vale som betyder “farväl kött”. Det här är av gammalt den rätta tiden för fettisdagsbullar eller semlor, fast nu för tiden då alla traditioner mer eller mindre har förlorat sin ursprungliga betydelse har bruket att äta semlor spritts ut över hela våren.
Fettisdagsgubbar är en annan gammal sed knuten till fastlagen i många trakter, bl a i Alfta i Hälsingland.

Utklädsel av betydligt enklare slag är dock inget ovanligt under den svenska fastlagen eller strax innan. I Edsbyn i Hälsingland går man “Mattesgubbe” på Mattiasdagen den 24 februari. Grannbyn Alfta går man “fettisdagsgubbe”, som på många andra håll i landet.
Man klär helt enkelt ut sig i något anskrämligt och vandrar runt i gårdarna i stora följen.

I södra Sverige och i svenska Finland har man gärna uppträtt som låtsasbrudpar eller framfört små skådespel. Oftast har det hela
som vanligt gått ut på att tigga ihop en slant eller att få mat, dryck och godsaker till en fest efteråt. Fastlag och senare även fastan har varit populär tid för maskerader i högreståndshemmen. Det var säkert inget unikt att kungen höll en maskerad på Operan den ödestigra marsdagen 1792.

I dag går barn fortfarande “gubbe” i Alfta men har flyttat in i centrum inte ute i gårdarna. Dom små barnen går på förmiddagen och de äldre på eftermiddagen när skolan har slutat. Så den dagen när man åker hem från jobbet är det fullt med “gubbar” ute. Köpmännen ger dom en liten sak t ex en klubba, frukt eller vad det nu blir.

Fastlagsriset med sina granna fjädrar är en trevlig sed för alla som inte är allergiska. Det är festligt med de granna fjädrarna, och fest är ju just vad det skall vara dessa sista dagar före den långa fastetiden.
När jag var barn hörde det till att på fastlagssöndagen gjorde vi en söndagsutflykt och plockade björkris. Sedan på kvällen satte vi oss och pyntade kvistarna med granna fjädrar. Dessa sparades från år till år, och förnyades bara då de blivit alltför changerade.
Dessa fjäderprydda ris fanns som prydnad på flera ställen i huset fram till påsk. Men då byttes de ut mot björkris som drivits i kakelugnsvrån så att det var fullt med små små ljusgröna “musöron” till björklöv.

Fastlagsriset – varifrån kommer den traditionen? Det finns olika meningar om detta. Många anser att det är påskriset som blivit en sed under hela fastetiden. Påskriset som från början användes av husfadern för att piska hushållets medlemmar på långfredagen för att påminna om Jesu plågor. Att pryda riset med brokiga fjädrar var en sed som uppstod för ungefär hundra år sedan. Det fanns ju inga blommor att tillgå utomhus, men man kunde färga fjädrar och pryda det med. På torget i Stockholm minns jag från min barndom att man kunde köpa ris som inte bara var prydda med granna fjädrar utan det var också ett litet tänkespråk eller ett spådomsord fastbundet i varje fjäder.

Ordet “fastlag” kommer av ett gammalt ord “fastelavent”, alltså kvällen före fastan. Förfastan och fastan omfattar sammanlagt 70 dagar. Den inleds med söndagen Septuagesima “den sjuttionde” Det gamla namnet på fastlagssöndagen är något felaktigt Quiquagesima “den femtionde”. I kyrkorna berättas den dagen om att Jesus börjar tala med sina lärjungar om att de skall gå upp till Jerusalem och att han där kommer att utlämnas till hedningarna och dödas men åter uppstå på den tredje dagen.

Evangelium enligt Markus 10:32-34De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom:
“Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå.”

Tema för fastlagssöndagen i Kyrkoåret “Kärlekens väg”

Kärlek är att stanna kvar,
att inte överge någon när en relation tappar färgen,
att inte svika kallelsen när motgångarna hopar sig,
att inte vända i uppförsbacken.
Kärlekens väg bjuder alltid motstånd.

Blåkulla

Nu när påsken är här tycker jag att det är passande att  skriva om Blåkulla och påskkärringar (häxor).

Under den stora häxjakten åren 1668-1676 spelade berättelser om Blåkulla en stor roll, då barn sade sig ha blivit bortrövade dit av häxor. Barnens vittnesmål gav oftast ett liknande vittnesmål om Blåkulla:

På Blåkulla festade man som på ett bondbröllop, man drack och åt och dansade och hade sex till ljuset av ljus som stuckit i kvinnors slidor medan Djävulen låg under bordet och skrattade så rummet dånade och helveteselden pyrde upp genom ett hål i golvet där man kunde se de pinade själarna i helvetet. Man dansade med ryggen mot varandra och gjorde allt baklänges mot hur man gjorde i verkliga livet, gifte sig med flera personer samtidigt och hade sex med Satan och djävlarna vars penisar var kalla och vars sperma var vatten och födde sedan grodor som sopades upp från golvet och maldes till smör. Då man sedan vaknade värkte kroppen, maten man åt hade försvunnit och gjort en hungrig och de gåvor man fått hade blivit spån.

Ett intressant fenomen var att barnen, förutom Satan och demoner, också sade sig ha sett änglar i Blåkulla. Vägg i vägg med Satans matsal låg änglarnas kammare Vitkulla, inredd med bänkar som i en kyrksal och helt och hållet i vitt från golv till tak, varifrån Gud i en grå kåpa och grått skägg (”precis som herr Olof i Mo”) ropar till dem “Kommen hit i ären mina barn”. Änglarna hade fågelklor till händer och fötter, några flög omkring och de var klädda i vitt linne, mässärkar och snäva byxor, och de slog satansmaten ur händerna på barnen, grät tårar stora som ärtor och bad dem bekänna så att häxorna kunde utrotas och sände med budskapet att människor inte skulle arbeta på torsdagskvällar, inte använda mössor med krusade tröjärmar och inte sälja tobak till överpris.

Barnen var ju inte endast offer för häxorna som tagit dem dit, i Blåkulla hade barnen också själva deltagit i sexuell synd och försvurit sig till Djävulen och ätit hans mat. Att änglarna försökte hjälpa dem var därför ett sätt för barnen att understryka att de i första hand hade varit häxornas offer, och “Blåkullas vita änglar” var populär bland vittnesmålen. Platsen kallades bland Vitkulla. Men domstolarna var aldrig särskilt intresserade av änglarna. Rätten frågade varför änglarna, om de hade försökt hindra dem från att äta av satansmaten, inte försökt hindra dem att göra värre saker, som att ha sex med djävlarna. Den första som nämnde en ängel var troligen Erik Eriksson.

I gammal folktro är blåkulla är en mystisk plats dit häxorna färdas på skärtorsdagen eller valborgsmässoafton. Exakt vad de gör där vet man inte. Men enligt de flesta sägner så festar de med djävulen.
Häxorna flyger dit på sina kvastar eller annat redskap eller kanske på ryggen av deras husdjur.
Häxornas frånvaro märks aldrig för alla är förtrollade att tro att häxorna är hemma som vanligt.

Blåkulla är inte en specifik kulle utan kan variera.

Varför platsen för denna fest kallas just Blåkulla är något av ett frågetecken.
Vissa säger att namnet är en svensk version av tyskarnas Blocksberg. Där sägs häxor också samlas och festa. Fast då bara under valborgsmässonatten.
Men då får de flyga riktigt högt på sina kvastar för Blocksberg eller Brocken är den högsta toppen i bergskedjan Harz. Den är 1141 meter hög.

Det kan också vara efter den öländska ön Blå Jungfrun. Förr i tiden trodde man att det förde olycka med sig att säga namnen på farliga platser. Därför tabubelade man de äkta namnen och gav platserna så kallade noa-namn. Alltså ett totalt motsatt namn till vad det var. Blåkulla är ett noa-namn som gavs till Blå Jungfrun men Blåkulla blev snart också tabubelagt på grund av alla häxhistorier.

Det finns även lite andra platser i Sverige som kallas Blåkulla.
Ett bostadsområde i västra Laholm heter Blåkulla. Det heter även miljonprogramhusen i Hagalund i Solna, polishuset i Visby, en del av ett bostadsområde i Helsingborg och högsta toppen på Stora Brattön i Bohuslän.

Undrar om en massa vilsna påskkärringar virrar runt där nu?

Nordisk jul
Vanja | December 12, 2009 | 20:08 | Seder och traditioner, juletid | No comments

Nu när julen närmar sig med stormsteg kan det vara en idé att gräva ner sig lite djupare i vår absolut största och viktigaste tradition. Framförallt ni som har barn kan passa på att återinföra små saker från vårt förkristna julfirande då barn väldigt lätt tar till sig just jultraditioner. Det finns många böcker som tar upp den hedniska julen men här är en grundläggande förklaring till de största begreppen inom traditionen.

jultomte-3

Julen är som de flesta vet en mycket gammal tradition. Den har gått under många olika namn i många olika kulturer och har under tiden antagit lika många former. Den har haft varierande syften, främst religiösa sådana under tusentals år i kulturer världen över. Den fornsvenska julens rötter finns i de hedniska germanernas vintersolståndsfirande och midvinterblot. Vid kristnandet av Sverige antog firandet nya former men mycket har fortfarande sitt ursprung i våra förfäders sätt att fira. Det man minst anar kan vara ett av våra äldsta arv men som kyrkan vid kristnandet av Sverige belagt med en helt annan bakgrund och historia, allt för att våra förfäder skulle växa in i den nya tron. Julen ändrades med tiden och levde vidare i det bondesamhälle, som tog slut under 1800-talets mitt för att ersättas av ett industrisamhälle där julen kommersialiserats allt mer och till sist börjat upplösas helt, likt så många andra traditioner. Detta har tyvärr gjort dessa få traditioner som finns kvar till överflödiga och tomma skal utan egentlig betydelse förutom ekonomisk hysteri.

nordisk_jul

I fornnordisk tradition har ingen annan högtid haft lika stor betydelse. Ingen annan årstid var lika omgiven av så många starka föreställningar och seder. De äldsta källorna som nämner ordet “joul” talar om att “dricka jul” som därför antas vara det ursprungliga uttrycket för julfirande. Julen var något oerhört heligt, något man “levde”. Det kanske skulle kunna liknas med känslan man hade som barn när man vaknade upp på julaftonsmorgonen och verkligen kände att tiden och hela världen hade stannat för att det var julafton. Inga forskare har dock kunnat förklara det uråldriga ordet jul som bara förekommer i de nordeuropeiska språken. Något språkforskarna däremot är säkra på är att ordet inte har något gemensamt med ordet “hjul” (solhjulet).

Julen var det ceremoniella drickandets egen högtid då man skålade med bortgångna generationer och högre makter. Då flera källor direkt eller indirekt antyder att man “drack” jul antar man att mjödet hade en central och stark symbolisk betydelse. Det gemensamma drickandet och skålandet finns med under hela julens historia.

julbord]

Även brödet var en viktig del i julfirandet men det som var vikigast av julmaten var julgrisen. Förmodligen är det av denna anledning, kombinerat med våra karga förhållanden till överlevnad, som vi fortfarande äter gris i den här delen av världen. Detta trots att bibeln tydligt säger att man inte ska göra det, likt islam och judendom. Grisen har under årtusenden varit otroligt viktig för överlevnaden i det kalla norden. Förklaringen till det är att de förökar sig fort med många avkommor, är lätta att utfodra och växer till sig långt mycket fortare än nötkreatur. Grisen har alltid behandlats med stor respekt. Till för bara några hundra år sedan ansågs det fult och känslokallt att äta sin egen gris. Helst växlade man grisar mellan gårdarna inför slakten som inträffade inför den hårdaste årstiden på året, alltså tiden efter jul.

midvinterblot

“Vid midvinterblotet firade de gamla nordborna sin religiösa fest till gudarnas ära. Eftersom det var en blotfest ingick djuroffer i julfirandet. Julfirandet var inte bara förlagt till hemmen utan också till templen, gudahusen. Utgrävningar av gamla offerplatser visar att det vanligaste offerdjuret var grisen.

Vid offerfesterna beströks bilden av fruktbarhetsguden Frej med grisblod. Efter offret åt och drack man till gudarnas ära. Den förnämsta rätten var helstekt gris. Julgrisen har således anor långt tillbaka i den nordnordiska gudasagan där den odödliga grisen Särimner slaktades varje kväll för att återuppstå levande nästa dag.”

ur “Så firades julen förr” av Bert Olls

julnatten sov alla på gården gemensamt i julhalmen på stugans golv. Orsaken till detta var att sängarna under julnatten skulle lämnas till de döda förfäderna. För detta besök av de döda lämnade man också mat och dryck på julbordet inför natten eller så kastades maten in under matbordet vid självaste julmåltiden.

tomtar_aeter_groet

Vid gården fanns oftast ett så kallat vårdträd, en tradition med anor mycket långt tillbaka i tiden. Det var ett träd man lät stå kvar eller planterade vid etableringen av gården. Trädet skulle växa fritt och fick inte påverkas eller skadas. Det var en garant för familjens och gårdens lycka och genom att se hur trädet mådde kunde man förutse om någon olycka stod vid dörren. Vid jul gav man även trädet mat och mjöd. Ett annat väsen, förmodligen det allra vikigaste, som var knuten till gårdens skydd och lycka var tomten. Tomten sätts i samband med gårdens djurhållning. Tomten var ägornas lyckobefrämjande och övervakande symbol. Han svarade främst för äring och husdjurslycka och var den mest populära gestalten i folktron. I vissa delar av landet trodde man att tomtar var döda och hade bott i huset förr i tiden, i andra delar att han var den förste som någonsin bott på platsen.

tomte

I sägnerna var han något av en ensamvarg. Alla gårdar hade en tomte som såg till att gården sköttes som den skulle. Detta väsen hade bott på gården sedan urminnes tider. Han hjälpte gårdsfolket med outtröttligt flit då han inte ens visste vad vila var. Han var god så länge han behandlas rätt. Behandlas han fel kunde han ställa till med sattyg. Tomten var en konservativ figur som inte gillade förändringar och föredrog god arbetsmoral och ordning. Det tomten vurmade mest för var djuren. Misskötte husbonden djuren så var tomten någon han verkligen fick frukta och passa sig för. Han rörde sig för det mesta nattetid och var han nöjd med folket på gården så kunde han till och med dra in säd och hö och göra små men avgörande sysslor som bonden missat. Han var normalt sett betraktad som osynlig men han berättas ibland likna ett djur men oftast såg han ut som en väldigt liten människa. I mänsklig gestalt är han klädd i mössa och grå vadmalskläder. Tomten var inte så starkt förknippad med julen och var långt ifrån dagens Disneytomte. Dock var julen den viktigaste tiden att belöna honom på. Man belönade honom med mat och dryck, ofta gröt med en klick smör på och ett stort krus mjöd eller öl.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken…ur “Tomten” av Viktor Rydberg

Julbocken finns även den kvar i dagens julfirande. Kanske mest som julpynt av halm men den har antagligen sina rötter i den fornnordiska gudasagan, i Tanngrisnr och Tanngnostr, guden Tors bockar. På medeltiden representerade bocken djävulen, och djävulen framställs som bekant ofta än i dag med klövar och horn. I äldre svensk tradition pekas bocken ut som julgåvornas förmedlare. Människorna klädde under medeltiden ut sig under julfirandet likt vi gör vid påsk men de bar djurmasker. Julbocken var en dockliknande sak som var hornprydd och bars i utklädda följen, som besökte hemmen. Det är långt ifrån bara julbocken som kyrkan fick till något ondskefullt och som är kopplat till djävulen. Spöken, andar och gengångare är ytterligare exempel då dessa vilka tidigare sågs som döda förfäder som man ville ha nära in på gården som beskydd. Det var av den anledningen som man placerade gravarna mycket nära gården under förkristen tid och till och med i försvarsverkens murar. Eftersom detta var svårt att återknyta till bibeln blev det en av alla saker som kyrkan helst ville ha bort. Då vissa väsen och traditioner satt för djupt rotade blev det istället nödvändigt att få dessa till något hemskt som folk inte ville ha med att göra.

julbock

När vi i dag nämner ordet jul är julklapparna bland det första vi tänker på. Barnen tänker på vad de ska få av tomten och de vuxna känner både pressen och stressen över att både ha råd och hinna med att köpa alla dessa presenter. Seden att byta gåvor vid jul är dock mycket gammal och har ingenting med bibeln eller de tre vise männen att göra vilket är lätt att tro. En underhållande detalj är hur julklappen fick sitt namn “julklapp”. Julgåvan överlämnades nämligen på ett dramatiskt sätt. Först hördes ett hårt slag på dörren, som därefter öppnades på glänt. En träbit (vedklapp) kastades med fart in i rummet. Den skyldige skyndade sig att försvinna så fort som möjligt. Själva klappen på dörren och att det ofta var just en vedklapp som kastades in myntade ordet julklapp. På det man kastade in var det fäst en liten fin vers eller till och med en nidvers där man beskrev mottagaren. Kanske menade man att mottagaren var snål, girig eller gnällig av sig. Inte sällan anspelade versen på det sexuella, och då kunde det gälla dottern i huset eller husbonden själv. Det ansågs som ett tillfälle att anonymt uttrycka sina känslor, såväl positiva som negativa, för sina grannar.

Julklappar

Julen har i dag kommersialiserats och gått från att bli familjens stilla högtid då man värderade sina förfäder högt, till en hysteri kring att köpa dyra julklappar till skrikiga barn. Det skar i mitt hjärta när jag i dagarna läste att många barn räds julafton för att deras föräldrar då överkonsumerar alkohol och börjar bråka. Vi har förlorat den ursprungliga innebörden av juletiden, med värme och glädje, som tidigare var en hyllning till de bortgångna. Dessa släktband har brutits och ersatts med den individualism som genomsyrar dagens svenska samhällsbild. Kanske, om vi alla hjälps åt och om bara lite av den forna kraft som vi en gång haft ännu finns kvar, kan vi en dag återuppliva den svenska jultraditionen och återknyta relationen till våra förfäder!