Posts for category ‘Asatro’
Tingens magi
Vanja | August 18, 2010 | 09:17 | Asatro | No comments

Torshammaren
Torshammaren Mjölner bärs idag av många människor av olika religiösa uppfattningar, men den är inte lika populär som för några år sedan (och inte så populär som under vikingatiden). Den är en stark skyddsamulett knuten till Tor, böndernas beskyddare och jättarnas fiende. Hammaren användes också för att viga brudpar för ett lycklig liv tillsammans samt vid dop och begravningar. Ett femtiotal Torshammare har hittats av silver, men även brons, bärnsten och järn förekommer. De flesta hittas i skattfynd eller gravar. Torshammare som legat i gravar sitter ofta på en ring. Detta kan vara därför att de inte var menade att bäras av någon människa utan ligga bland det andra gravföremålen (oftast överst). För vikingarna symboliserade också bärandet av en Torshammare att de bekände sig till asatron. Troligen blev Torshammare populärare när kristendomen kom eftersom man behövde en symbol för att visa att man inte var kristen (vilket tidigare varit rätt oviktigt).

Vargkorset
Om vargkorsets betydelse och uppkomst tvistar de lärda. Vissa framhåller att det är strängt hedniskt trots korset medan andra påstår att vargkorset användes av nyblivna kristna som inte ville släppa tanken på Oden och hans vargar helt. Det var på den här tiden ganska vanligt att man garderade sig och flera kristna gick i smyg hem och ristade runor när något riktigt viktigt skulle ske. En tredje förklaring till vargkorset kan vara att man accepterar landets religion (kristendom) men bekänner sig till asatron. Sedan finns det även de som säger att det är en kristen symbol. Få vargkors har hittats från vikingatiden (men inte alls från andra tider).

Frejminiatyr
Gudarna avbildades oftast i lite större format för att ingå i offerceremonier, men en del små gudaskulpturer har också hittats. Små metall- eller silverstatyer av fruktbarhetsguden Frej bars av vikingar i penningpungen med förhoppningen att mynten skulle “föröka sig”.

Verktygsminiatyrer
Ett flertal miniatyrer föreställande yxor, liar, skäror, spjut och små silverstavar har hittats runt om i landet. Material förutom silver kan vara järn, brons eller bärnsten. Ibland har dessa ett hål för upphängning och kan hängas ihop flera stycken på en ring. Även små Torshammare förekom på dessa “samlarringar”. De små spjuten symboliserade troligen Odens spjut Gungner medan liar och skäror symboliserade fruktbarhetsguden Frej eller böndernas beskyddare Tor. De små silverstavarna var troligen en avbildning av den trollstav en sejdkvinna d.v.s. völva använder när hon slår på sin trumma.

Amuletter
Amuletter kunde vara små metallbitar med små runinskrifter eller bara en sten, rundad av havet, med eller utan en omsorgsfullt vald runa. De bars ofta runt halsen i ett lädersnöre. Amuletterna hade oftast en hålighet där man kunde trä igenom ett snöre. Till skillnad från miniatyrerna var hålet i plåtbiten/stenen istället för i en utskjutande ögla. En speciell liten vattenrundad glänsande sten kallad “havsnjuren” var särskilt populär. En sådan sten tros ingå i fruktbarhetsgudinnan Frejas halssmycke Brisingamen. Stenarna med runinskriptioner innehöll ofta en trollformel (galder) med beskyddande eller turbringande effekt. Alla typer av hedniska amuletter var strängt förbjudna i kyrkan.

Symboler
Symboler kunde användas till mycket. De kunde, liksom runor, ristas på föremål man ägde, på smycken eller annat. Skälen kunde t.ex. vara utsmycknad, märkning eller beskydd. Den av tre trianglar bildade Odenknuten symboliserar det heliga niotalet (det finns t.ex. nio världar och när Oden hängde i Yggdrasil lärde han sig nio rungaldrar). En annan symbol är det femkantiga pentagrammet som gestaltar jätten Rungners stenhjärta av samma form. Symbolen står för allt kaotiskt samt understryker att både gott och ont behövs.

Oden
Vanja | April 19, 2010 | 11:12 | Asatro, Fornnordisk mytologi, Oden | No comments

Oden, Tor, Frej och Freja tillhör de viktigaste gudarna inom fornnordisk mytologi. Det är ganska lätt att föreställa sig de tre sistnämnda gudarna, men Oden däremot har förblivit ett frågetecken för de flesta. Han hade bara ett öga, han ägde Valhall, och han hade två korpar samt en åttabent springare. Tyskar och engelsmän skulle antagligen också kunna tillägga att han har en bredhättad slokhatt. Men det verkar ändå som ingen egentligen kan bilda sig en riktig uppfattning om vem han var, hans personlighet och betydelse.

Så vem var då egentligen Oden och vilken var hans betydelse? Han har alltid dyrkats mest som krigsgud (och senare eventuellt lite mer magiskt som sejdare). Men däremot har tilliten till honom varierat på geografiskt skilda platser. På vissa platser finns rader nedskrivna som bekräftar Odens roll som svikare. Han är inte god att be till, men vad ska man göra? Ber man inte kan man vara i ännu mera trubbel. På andra ställen betraktas han som krigarkung nummer 1 och den man som inte böjer sig för Odens vilja, vad den än månde vara, existerar inte. Denna splittrade version av Odensdyrkan torde helt enkelt ha med att göra att båda härerna inte kan vinna kriget. Under den period Oden dyrkades som mest fanns det ju alltid minst en här som måste känna sig övergiven, lurad på offergåvor och dylikt. Att han dyrkades under flera namn visar också på att Odensdyrkan ibland var väldigt lokal. Bland asarna var han helt enkelt Den Stora Ledaren vilket säkerligen var tidvis smickrande, men ibland ensamt med ett för stort ansvar. Att Oden visste allting borde prägla hans person enormt då han aldrig fick tala om för någon vad han visste. Han är far till de flesta av de manliga asagudarna, vilket bara det borde öka hans betydelse avsevärt. Men detta är ändå något som få vet och som det inte talas om. Det kanske har lite med att göra hur man ser på trohet (de flesta var ju utomäktenskapliga). Oden var lite av en överklassgud. Han dyrkades oftare av kungarna och de högre krigsherrarna än av soldaterna själva, till skillnad från den folklige Tor. Men som skaldegud delade han med sig till alla, oavsett klass.

Han ger seger åt somliga, åt somliga guld,
målsnille åt många, manvett desslikes,
aktervind åt vikingar, ordkonst åt skalder,
mannakraft ger han åt mången kämpe.